Gott nytt år?

Jaha, så var det åter dags att ringa in ett nytt år.
Hur blir det kan man undra, kommer Reinfeldt att snöpa åt oss fattiglappar än mer i år?
Man behöver nog inte vara spåkärring med kristallkula för att gissa sig till det svaret...
Ljugholt lär väl inte heller rosa marknaden precis och den stora (viktiga?) debatten i svensk politik lär väl gälla om systembolaget får ta upp kampen med langarna om att köra hem brännvin.
Kul, kul....
Själv då? Ja, det blir väl inte så kul att fylla femtio men jag gör som jag brukar när det drar ihop sig.....Lägger bena på ryggen och drar åt fiskehåll till!
Gott nytt år på er i alla fall era dyngspridare!

Billy by night
(Ger inga som helst nyårslöften)

Att matas eller inte matas....

En ganska belysande debatt som visar hur det står till med gamla Svedala har då och då blossat upp i Halmstad. Det gäller (som på så många andra håll i landet) den mat som affärer typ Maxi, Willys o.s.v slänger i sina containrar.

Ett par välgörenhetsinrättningar i stan som utspisar det nuförtiden tack vare borgarbrackorna stora antal hemlösa erbjöd sig (läs: bad att få) att ta hand om det som var ätbart för att kunna utföra sitt lovvärda arbete med större accuratess.
Företagen sa nej, hänvisade till sitt stora ansvar för matförgiftningar o.dyl varvid organisationerna erbjöd sig att helt friskriva dessa bolag från allt ansvar och själva stå för ev. konsekvenser.
Då slutade väl allt bra eller?

Ånej, tro för allt i världen inte det!
Det visade sig snart efter lite grävande av duktiga journalister att dessa företag får göra stora avdrag för allt som slängs. Dock gäller inte det om det ges bort, hur lovvärt syftet än är!
Vad fan har vi för system som i dessa tider när det pratas om krympande resurser gör det möjligt att skaffa sig vinst på att slänga mat???
Vet inte hur det är med er läsare men undertecknad var icke som barn tillåten att slänga mat hur som helst...... Milt uttryckt!

Billy by night
(Ivrigt rotande i containrar)

Misslyckandets adelskap

I Japan har man ett uttryck som kallas "misslyckandets adelskap". Många av deras historiska hjältar bär detta för oss västerlänningar ett något förvirrande uttryck. 

De flesta av hjältarna nådde inte sina mål, kom liksom inte ända fram och därför bär de detta "adelskap".

Deras visioner var dock hjältemodiga liksom deras efterföljande handlingar.

Här i väst räknas bara den som vinner, segraren, men i Japan tänker man på ett annat och som jag ser det, många gånger bättre sätt.

Så länge ens intentioner är bra, så länge vi handlar med de bästa avsikter för dem vi älskar spelar det för mig ingen som helst roll om resultatet blir något fel.

På något sätt är det enda vi tycks bry oss om den "perfekta perfektionen" om man får uttrycka det så i stället för att hylla dem som försöker men kanske inte når ända fram.

För jag tror att de allra flesta av oss har goda intentioner, alltså en vilja att göra sitt absolut bästa men av många skäl är det inte så väldigt många som når fram.

Skulle jag få lov att införa en helgdag så skulle det bli för alla oss som försökt!

Billy by night

(Still trying)

Att vara eller icke vara

Satt i morse nere vid handikappsbadet på min gamla barndomsstran Östra stranden med sedvanlig kaffetermos. Som vanligt i gryningen löper tankarna snarare i filosofiska än praktiska riktningar. Jag satt och tänkte på livets förgänglighet, på dom människor jag en gång känt som nu inte finns längre. Jag funderade på liemannens urskillningslösa utval, på hans obarmhärtiga och skoningslösa framfart i min gamla bekantskapskrets.
Jag tänkte på hur tacksam jag är att vara i livet för även om där finns förluster så finns där åtminstone liv! Jag ägnade också en tanke på det jag alltid tagit för givet, att jag skall vara frisk och stark. Det har alltid varit något självklart för mig eftersom jag är född med en stark kropp som inte blivit direkt sämre av 36 års träning.

Jag har (tyvärr) i min gröna ungdom kallat, och ansett, personer med värk vara obotliga latmaskar, soffliggare och drönare. Så är det ju inte. Jag skäms lite grann över sådana funderingar men samtidigt är jag glad över att jag fortfarande har förmågan att lära, att tillåta mig att förändras.
Det värsta jag vet är de misstag jag begått mot andra och att förlåta mig själv, även efter lång tid är inte lätt.
Men jag går vidare och även om jag haft en tung period nyligen så finns där hopp, hopp om framtida lycka, om kärlek och tro.

Billy by night
(Inte bara överlevare) 

Sverige, ett land utan nåd

Under en av mina morgonvandringar utmed "Old Man River" stötte jag i en park nära ån på tre män som sov under bar himmel. Tja, bar och bar, dom hade lagt sig under ett utskjutande tak på en sommarservering i Halmstad som kallas "Rotundan".

Jag råkade med mitt klampande väcka dom i arla morgonstund och jag blev förskräckt över den rädsla de visade.
Dom trodde jag var civilbyling och det är nog ett yrke jag med absolut visshet inte ens funderat på!
Jag stannade till och talade en stund med dem och det framkom att dom vare sig var missbrukare eller utslagna på annat sätt än att dom förlorat sin bostad.
En hade uppenbarligen en avsevärd ryggskada och reste sig bara med stora svårigheter samt stöd av sina kamrater.

En sak hade de gemensamt: Allihop var utförsäkrade!
Efter att ha vänt sig till socialvården i stan hade åtminstone en av dem fått besked att jodå, en bostad kunde kanske ordnas! Men bara om personen i fråga aktivt sökte och tog de jobb eller annan verksamhet som ålades honom.
Min självklara fråga blir då: Hur skall man kunna sköta ett jobb/verksamhet utan ett hem? Utan en fast punkt från vilken man kan så att säga organisera sig och sitt liv?
Hur tänker den människan som över huvud taget bara kan kläcka ur sig något sådant? Hur skall man kunna sköta hygien, mat, tider o.s.v om man inte har någon annan stans att sova på än bara marken?

Är det värdigt ett välfärdssamhälle som vårt?
Svaret är givetvis nej och åter nej! Ej heller kan det vara ekonomiskt att på detta sätt slå ut människor, att mer eller mindre trampa ner dom och aktivt hindra dom från att kunna söka arbete och delta i samhället på lika villkor.
Sverige av idag genomsyras på många håll av rädsla, en ständig, malande skräck för att hamna där dessa gentlemän hamnat.
En rädd människa är inte effektiv, ej heller har hon tid över för medmänsklighet och tanke på sina medmänniskor.

Ty i denna asfaltdjungel råder återigen "att äta eller ätas".
Vad skulle våra närmaste förfäder säga? Förfäder som i åratal ägnade sin kraft åt att bekämpa sociala och ekonomiska orättvisor?
Människor som strejkade och riskerade allt för att hindra den utsugning av arbetare som dåtidens direktörer tillhandahöll?
Som skapade det bästa samhället världen troligen skådat i en humanistisk vinkel sett?
Som penningmakarna och månglarna bara raserar.....

Billy by night
(Snart luffare)

Dagliga reflektioner

Ja, vad skall vi reflektera över idag då? Kanske att två svenska journalister står åtalade i Etiopien, misstänkta för terrorbrott? Kanske det fina höstvädret där allas våran Billy med ett melankoliskt hjärta spatserade fram genom stan idag vid kanten av Old Man River? Kanske bör vi reflektera över oss själva, de segrar vi vunnit och de slag vi förlorat? De människor som stått oss så nära så nära men av en och annan anledning inte finns med oss längre? En del har lämnat oss rent fysiskt, en del glidit bort med dimman och bara lämnat minnen kvar? Minnen så vackra så att själva existensen av dom får tanken att vrida sig som tungan smakandes på surt rödvin.

Kanske bör vi tänka över de fel vi begått, de missar och tabbar vi kunde bitit oss i tungan hellre än att säga. Men som vi ändå sa ändå. De sårande ord som likt pilar från en båge trängde in och lemlästade, lika säkert som om de varit riktiga pilar?
Ibland när vi trott oss vinna har det vi vunnit i själva verket varit en Pyrrusseger, en seger som kostat oss så oändligt mycket mer än det vi vann.
Det är tid för tanke.
Det är tid för tro.
Och med tanke och tro kommer hopp.
Det är höst....

Billy by night
(Som stormen river öppet hav)

Futtiga 40 miljarder

Läste just i dagens blaska om rättegången mellan två ryska oligarker, oligarker eller oligarki betyder i korthet fåmannavälde, som via rättegång i London brottas om den löjligt låga summan 40 miljarder.
40 miljarder? Jag det är väl ungefär vad jag gör av med på snus i veckan, inget att skriva om eller?

Jo så ta mig fan att det är! Inte konstigt att världen går åt h-e när en ensam människa tillåts inneha den summan, eller till och med mer!
Den makt som följer med en sådan summa, placerad i en lång rad företag utgör en närmast ofattbar makt. En sådan människa har bokstavligen makt över tusen och åter tusen andra, mindre besuttna människors öde.
Vad händer om vederbörande drabbas av psykisk sjukdom? Vanföreställningar? Vem tar då över? Finns där någon inbyggd "broms" i ett sådant system? Nej nej och åter nej!
Ingen ensam människa skall någonsin tillåtas inneha en sådan summa pengar och motsvarande inflytande. Skall vi tillbaka till feodaltiden med en adel som obehindrat fick ta sig den ena friheten efter den andra med allmogen?

Det här gäller förvisso Ryssland men även i konungariket Sverige har vi småpåvar som inte för en sekund tror att lagen gäller dem med. Vissa herrar i kretsen kring kungen som tror att det är förenligt med svensk lag att hyra gangsters för att tysta journalister, en utrikesminister som inte bryr sig ett vitten om sina intressen i Lundin Oil är bara några exempel på det gamla uttrycket: Makt korrumperar och total makt korrumperar totalt.

Var är det mänskliga livets värde egentligen? Som gamle farbror Stalin sa: En människas död är en tragedi, 20 miljoner är bara statistik.
Nej, bort med såna småpåvar, låt dom arbeta för sin lön och svettas över räkningarna som vi andra!
Basta!

Billy by night
(Greve och miljadärsputte)

Brott straff och dumhet

Ja, det kan man ju fråga sig. Det finns som vanligt inget enkelt svar på den frågan men en mycket stor anledning är den alltför orättvisa fördelningen av ekonomiska resurser i samhället idag.

Tänk så här: Alla vill uppnå åtminstone en del av sina mål i livet men de som har de absolut största chanserna är de som har turen att födas in i de rätta familjerna. Jag skyller inte på dom, det är inte deras fel men det gäller sannerligen att ha tur. Tur att inte vara född fattig, tur att födas frisk, tur att bli till i rätt del av landet tur att slippa bli mobbad.....Ja, listan kan göras nästan hur lång som helst.

Hur är det då med dom som inte hamnar i några av ovanstående kategorier? Skall vi kanske förvänta oss att dom bara snällt skall gå och skjuta sig? Men "tyvärr" det lär dom inte göra! Dom vill dom också men när samhällets hjälpinsatser inte kan, eller vill, återstår bara en väg: Den som leder ut ur samhällsgemenskapen! Varje ung man, eller kvinna, vill ha respekt för den man är och erkännande och en ekonomisk möjlighet att förverkliga sina drömmar. Och då blir det självklara resonemanget för varje sunt tänkande person: Får jag inte vara med så tar jag det jag behöver! För mig ter sig ett sådant resonemang helt logiskt. Jag har mött en hel del kritik för det här men konstigt nog kommer alltid kritiken från dom som lyckats..... Kan ni hjälpa mig? Jag förstår givetvis inte varför.....

Det lustiga i hela situationen är att våra högdjur påstår att vi inte har råd, inte har råd med något välfärdssystem.
Korkat, vi får lägga ut gott och väl samma pengar i så att säga slutändan i form av dyra fängelseplatser, kraftigt höjda polisresurser, försäkringspremier som skjuter i höjden, privata vaktbolag o.s.v o.s.v.
Då har ändå inte nämnt alla de tragedier som drabbar förmodligen alla inblandade i den här soppan.

Men så är det nu för tiden, det mänskliga värdet kan ju inte räknas i dollar eller cent för att ta en amerikansk aforism.
Och eländet samt dumheten blir bara värre och värre.....

Billy by night
(Snart värsting)

En ensam man och hans hund

Sverige då och nu

Vi pojkar brukade skoja om farbror Uno, han var stans enda ”uteliggare” på det tidiga sjuttiotalet. Uteliggare innebar att han var inackorderad på vintern men valde självmant att avstå från bekvämligheter på vår-och sommartider. Vi småglin tyckte han såg väldigt sjabbig ut, något orakad och så, men jämfört med dom jag ser idag kunde han nog prånglat sig in på Grand hotell....

Eftersom jag är med i ett par frivilligorganisationer som ofta kommer i kontakt med ”den sortens folk” vet vi att antalet idag ligger över 200, och det är bara dom som söker sig till oss. Där finns kyrkliga organisationer som kommer närmare dessa människor och inom dessa kretsar påstås det att antalet är minst dubbelt så stort, plus ett mörkertal.....

Mörker ja,
Det är sannerligen mörker över Gamla Sverige i dessa tider. Varenda gång jag hör en politiker slå sig för bröstet och utropa ”idag är Sverige starkt” vet jag inte om jag skall skratta eller gråta eller möjligen åka upp till Stockholm och slå fanskapet på käften,
fast jag borde nog inte skriva så, i dagens Sverige härskar en och annan som formligen älskar övervakning och lille jag kanske får en 10-12 år på något ruggigt ställe?

Förstår ”dom där uppe” inte den enkla sanningen att ett lands styrka bedöms av folkets välmåga? Ett land  som bara har ett fåtal uteliggare och utslagna är ett starkt land!!!

Billy by night

(snart uteliggare?)

Allmänt elände

Den (?) efterlängtade sommaren.....

Så var den här då, ja sommaren alltså.
Inte den tyska ölskatten som ni säkert hoppades på era jämrans löss!!
Sitter just nu och häller i mig kopiösa mängder vatten, fläktar mig vilt med ett tomt dvd-fodral samt rusar in och ut ur duschen.
Nädå, dumt att klaga, troligen bara ovana vid värmen.
Blev bara ett kort inlägg idag då svetten strömmar ner för min panna och då även dataskärmen tycks pusta och stöna!

Billy by Night
(Ere nån som har ett par torra fillingar utan pungsvett?)

Om Usama Bin Ladin och Jesus.....

Jesus sas ju komma från staden Nasaret, som dock inte fanns förrän c:a 400 år efter hans död.
Istället tror historiker att det är en felöversättning och att det bör vara "Jesus Nasareen".
Nasareerna var en politisk kampgrupp på den tiden med en tillhörande undergrupp som kallades
"Siccarier". Namnet kommer av deras böjda kniv "Sica" som dom oftast utförde sina politiska mord med.
Jesus hade åtminstone en "siccarier" med i sitt följe, "Judas Siccariern", eller "Judas Iskariot" som denna
felöversättning har blivit till.

Israel var vid denna tid ockuperat av romarriket och snart sagt varenda gruppering där ägnade sig åt att
smida planer på uppror.
Inte så konstigt, vad hade vi själva gjort?
En hel del mindre "terroristattacker" ägde också rum: Mot skatteindrivarna, militärhögkvarter samt
den romerska politiska ledningen i det ockuperade Israel.
Jesus var nästan med självklarhet involverad!
Tänk på hans ord: "Jag har inte kommit med fred utan med svärd"!
Han avrättades också genom korsfästning, ett straff som uteslutande användes för politiska brott.
Nu hoppar vi in i tidsmaskinen och landar i 2000-talet samt utför ett litet tankeexpriment.....

Vi byter ut Israel mot Afganistan!
Romarriket mot USA!
Nasareerna och Siccarierna mot Al Qaida!
Den religiöse ledaren Jesus mot den lika religiöse ledaren Usama Bin Ladin!
Och vad får vi.....?

Några få skillnader, Jesus fick aldrig uppleva upproret (startade år 66 med attacker mot b.l.a ekonomi, militär-och politiskt ledarskap).
Usama Bin ladin fick uppleva detta. (Attacker mot Twin towers, Pentagon och Vita huset).
Sensmoral någon.....?
Den enes terrorist är den andres hjälte lär det väl bli....
Till sist:
Jag är ingen anhängare av självmordsbombare, ej heller av statsterrorister, är inte för flygplanskapningar
och inte heller Guatamo-läger!
Det enda vi kan göra är att skippa ordet terrorist och använda brottsling i stället.
Folk som utför det vi kallar terrordåd måste besegras med demokratins medel.

Billy by night
(Idag djupsinnig)

 Om alkohol och tobaksskatt

Jaha, i dagarna har det debatterats livligt om att (som vanligt) höja alkohol och tobaksskatten.
Detta är nu inget ovanligt påfund, det tas till då och då när inte regeringen kan finna andra utvägar
att få in pengar!
Är jag då motståndare till detta?
Absolut inte! Det kostar stora summor att behandla de sjukdomar som uppstår i samband med
rökning-alkohol.
Det jag är emot är den orättvisa fördelningen av dessa skatter.
Ta en människa med, låt oss säga, 50.000 netto i månaden som dessutom tycker om ett glas och
en god cigarr då och då.
Han må grymta lite, "Usch, nu får jag lägga ut en femhundring till i månaden", men faktum kvarstår:
Han har faktiskt råd!
Ta nu i stället en som kanske inte har mer än 3000-3500 kvar som disponibel inkomst, för honom/henne
är det givetvis en katastrof med motsvarande höjning!
Svaret är att det givetvis borde betalas efter inkomst!
Sen är det också en sedan länge fastslagit sanning att ska du ändra dina livsvanor är det långt mycket lättare
om du är rik!
Vill du äta sunt kan du köpa kravodlat, är du fattig blir det vita bönor!
Slutsatsen må bil: Sluta dricka gott vin fattigjävel!!!

Billy by night
(Bugar ödmjukt för Reinfeldt varje gång han tar ett bloss)

Ligger det i den mänskliga naturen......

.....Att förstöra det man håller kärt?
Det måste vara något med oss människor som får oss att aldrig vara nöjda!
När vi för en gångs skull uppnår något fint i livet, det må vara en sedan länge eftertraktad
arbetsplats, en bostad vi "suktat" efter eller varför inte en kärleksrelation?
Då är det dags att plocka fram självömkan och på något sätt omedvetet försöka få sparken,
bli vräkta eller nästan längta efter att den vi älskar ska ge oss en smäll på truten!

Jag tror att det här beteendet alltid bygger på rädsla.
Rädsla för att någon gång i livet få det bra, att vara trygga och lyckliga.
Ta en hel del människor som vinner stora pengar på spel, vi läser om dom titt som tätt i blaskorna.
Dom slösar bort det mesta ganska kvickt med en nästan ohejdad fermitet, sen är det ånger och gråt ut i pressen om folk som utnyttjat dom.
Är detta beteende bara en svensk åkomma?
Jag vet inte, jag bara spekulerar!

Billy by night
(Här må det bli skärpning.....)

Vad definierar egentligen en mördare?

Efter att under en lång period läst, och förfärats, om misär och t.o.m självmord p.g.a försäkringskassans nya regler drabbade detta mig på ett personligt plan.
En träningskompis sen många år valde att lägga sig i ett varmbad och skära upp handlederna!
Den här mannen, nyss fyllda sextio ansåg sig inte ha någon annan utväg än att ta sitt liv.

Efter lång tids sjukdom blev vederbörande överförd till arbetsförmedlingen men eftersom han där ansågs alltför sjuk hamnade han återigen hos försäkringskassan.
Som återigen överförde honom till arbetsförmedlingen.
Vilka än en gång konstaterade att hans tillstånd var sådant att han ej kunde arbeta.
Försäkringskassan valde då att utförsäkra honom med en bedömning att han var arbetsför
men hos arbetsförmedlingen blev det kalla handen vad det gäller aktivitetsstöd då han där ansågs ej arbetsför.
Mannen ifråga vände sig då till socialbyrån för att säkra sin överlevnad men där blev det nej p.g.a
av ovanstående utvärdering.
Därefter ett snabbt farväl, badkaret och tillhörande rakblad!
Den fråga jag ställer är:
Vem är egentligen den skyldige?

Det yttersta beslutet för en handling av detta slag vilar givetvis på den enskilde, ingen tvekan därom, men den skyldige/skyldiga till situationen han hamnade i då?
Vad jag menar är att dessa politiker måste ha vetat när den här lagen instiftades,
måste varit helt på det klara med att drabbade människor i ren och skär förtvilan skulle ta den här utvägen.
Vi förutsätter att vi har med något så när intelligenta människor att göra och finns det ingen chans i världen
att dom inte skulle förstå att när man kastar ut människor i rena rama gungflyet så blir ett och annat  självmord(?) ett faktum!
Det är i mitt tycke överlagt mord!
Nej, offren vet man ju inte namnen på men att det skulle bli 10-20 själmord var man garanterat medveten om!

Får man verkligen stifta lagar som leder till sådant?
Kan man verkligen två sina händer efteråt och säga:
Jaså? Ja det kunde väl inte jag veta?
Nejdå, avsikten var inte att ta livet av svenska medborgare, avsikten är, som alltid i en kapitalistisk stat,
att behålla ett darwinistiskt samhälle, en statsmakt som omöjliggör solidaritet och enande eftersom själva tanken på att hjälpa sin nästa kraftigt undergrävs p.g.a den egna kampen för överlevnad!
Nej, ställ dom ansvariga inför europadomstolen!
Ta reda på om det är förenligt med svensk och europeisk lag att skapa ett regelsystem MAN VET kommer att orsaka onödiga förluster i människoliv!
Döm dom jävla mördarna att ingå i sitt eget sjuksystem!

Billy by night
(Et tu, Brute?)

Den våren, den våren.....

Ja så kom den då, den första vårdagen och som en yster unge kastade vi oss rätt ut i den, iklädda badby....Nja, kanske inte riktigt så men ändå....?
Fram till stan med särbo och dotter bar det i alla fall för att b.l.a intaga kinakäk på restaurang.
Damerna, både ung och gammal, försvann åt sitt håll och eder illistige Billy åt sitt.
Fick höra att damerna besökt diverse sexshoper senare och som ansvarsfull far borde jag kanske följt med,
om inte annat så för att titta....Öh, jag menar stävja de mest excentriska utsvävningarna.
Men det hade jag inte tid med!
Det finns så mycket vackra....Jag menar trevliga skyltfönster att spendera sin tid vid och jag tog med glatt hjärta itu med uppgiften.
Ett riktigt "manligt" besök på "Clasolle" ingick och diverse bokaffärer som till min oförstörda glädje hade
en extrainsatt rea.
Rea är bra.
Då kan till och med eder djupt skuldsatte Billy införskaffa en o annan pryl.
Restaurangbesöket avlöpte väl och eftersom eder Billy blev bjuden och det var buffe passade han naturligtvis
på att vräka i sig för kung och fosterland!

En kaffe från idiotföretaget Macdonalds hanns också med och det avnjöts nere vid "Ol man river" eller Nissan som en del antiintelektuella förståsigpåare (oj vad jag kan) kallar floden som i sakta mak lufsar förbi
Halmstad centrum.
Hemresa med buss och resten av kvällen flöt som den brukar då en annan har blivit bjuden på god mat:
"Aj aj min mage, varför skulle jag vräka i mig så förbaskat", o.s.v o.s.v.....
Idag skall klockan sättas om och här sitter jag i den välsignade morgontystnaden, smuttande på en kopp kaffe, nynnandes "And now i turn the devil loose".
God vår på er damskändare och löss!

Billy by night
(Philosophie sketpoet)

Vikt och ålder, tack!

För ett tag sedan åt vi semlor på jobbet och när jag satt där i godan ro och njöt av min gräddbulle, tog det inte lång tid förrän en kvinna i sällskapet kom in på det där med vikt och hur tjock hon nu skulle bli efter att denna semla försvunnit ner i hennes mage. Tröttsamt.. När jag avnjuter någon form av onyttig förtäring vill jag NJUTA och inte ha dåligt samvete. Det är ju halva nöjet att få njuta! Fler kvinnor stämde in i hennes klagomål men till sist var det i alla fall en kvinna i församlingen som sa: "Ja visst har jag några 'kärlekshandtag' runt midjan och lite för många kilon, men det är faktiskt ok. Det är så här jag ser ut och hade jag velat göra någonting åt det, då hade jag inte gnällt inte då hade jag satt igång och gått ner i vikt!" Tack! Mycket klokt sagt! Många människor ägnar alldeles för mycket tid åt att klaga över sin vikt. Själv har jag kommit till den punkt i mitt liv då jag är nöjd med min kropp. Jag gillar faktiskt mina former och det faktum att jag är lite mullig, vilket i och för sig inte utesluter att jag äter nyttigt för det mesta och försöker röra på mig, men jag skulle aldrig få för mig att sitta och beklaga mig över min vikt.

Och så var det det här med ålder, vilket ju är ett mycket känsligt ämne i det här landet. Att fråga någon om ålder är ju nästan en förolämpning. Det gör man ju bara inte! Folk kan ju tycka att man är GAMMAL! En väninna till mig brukar tycka det är pest och pina att fylla år. "Usch så gammal jag är! Det är då verkligen ingenting att fira att man fyller år!" brukar hon säga. Då brukar jag kort och gott förklara att personligen föredrar jag att fira varje födelsedag istället för att fira alternativet, för så länge jag fyller år vet jag ju att jag lever och det är väl verkligen något att fira!

Fylliga Farmor Anka

Att erkänna att man börjar bli gammal....

Ja, det här med ålder är ju inte det lättaste! Personligen tror allt som oftast att jag är den evige tonåringen....
...Men så är ju inte alltid fallet.
Jag träffade en gammal klasskamrat för någon vecka sedan, jag kom från gymet där jag huserat en tidig morgon (för att ingen skall se min feta mage) och höll så när på att cykla förbi honom.
Det kan ju ha sin förklaring att vi inte har mötts på ett tjugotal år eller så men i mitt fall var det så att jag visst kände igen honom men tänkte: Visst är han lik XXX men har jag verkligen gått i skolan med den gamle gubben?

Kan väl inte vara möjligt, han måste ju varit en lärare eller så......
Nå, jag hälsade (i hand, för så gör ju vi gubbar) och jag såg att han tittade lite extra på mig.
Personligen kommer jag väl ihåg honom som en skarp idrottsman, duktig i pingis och en riktigt snabb ytter i fotboll.
Hur han kommer ihåg mig med tanke på min allt annat än skötsamma skolgång skall vi kanske lämna osagt, hehe.....
Nå, vi han inte prata så länge då han stod där han stod för att möta en arbetskompis så det blev ju lite kvickt
så där ni vet "Hur är det? Mår ungarna bra? Och frun då? Hur har du blivit så tjock? Kan du verkligen få stånd fortfarande?" Eh, ja, kanske inte RIKTIGT så men....

När jag cyklade hem tänkte jag på hur in i helvete gammal han såg ut.....Ända tills efter jag kommit ur den
nödvändiga duschen efter träningen och stod vid spegeln och rakade mig.
Vem var den där gubben i rutan? Vad gör han här? Är spegeln konkav eller konvex? Skall den bytas?
För inte kunde det väl vara jag?

Billy by night
(Med åldersnoja)

Så var det dags för.....

Humor!!!

Ja, humor ja, vad är det egentligen för något?
Låt oss reda ut begreppen.
Till en början: Min humor är det enda som gäller, är det någon som har en avikande åsikt, lämna in tre kopior på klagomålen till riksdagens humorutskott.
Jaså? Finns där ingen sådan? Ja, där ser Ni era jävla löss, min humor är bäst!

Nummer ett:
Skadeglädje! Egentligen det enda man behöver för att roa sig kungligt.
Tänk bara hur Ni garvar rått när en äldre dam ramlar på ett bananskal och bryter lårbenet.
Hennes bön om hjälp klingar ohörd då Ni vrider er av skratt på marken. Jävligt kul!

Nummer två:
Sexskämt! Se framför er hur Ni lurar i er bästa kompis en massa sprit för att sedan, medan han sover ruset av sig, smyger ut i köket och sätter på hans fru! Storstilat!

Nummer tre:
Förnedring! Ett ämne som är en liten favorit till Eder Billy.
Er jobbar-eller klasskompis har i pur förskräckelse råkat pissa ner sig och ni är genast framme, inte för att hjälpa (skiter ju ni i era egoister) utan för att plocka fram mobilkameran och filma eländet!
Sen blir det Youtube!
Ni avrundar med att ge pissdrullen ett nytt öknamn typ: Pisso-Pettersson, Pisse-Lisa, Snabel-Jocke eller Blöj-Stina!
Avundsvärt!

Nummer fyra
Mobbing! Ett synnerligen roligt tidsfördriv där det gäller att först välja ut en töntig typ och därefter ge idioten ett lämpligt öknamn som bör skanderas med hög röst. Glöm inte att slå honom/henne regelbundet samt flabba grymt!

Slutligen nummer fem:
Bögskämt! Att driva med skinkryttare är nog ett av det roligaste man kan ha.
Detta kan vara lite svårt till att börja med då sådana däringa "bögare" har en förmåga att dölja sina äckliga förehavande och smälta in bland oss normala. Men när ni väl har fått tag på en liten fan då är det genast kul!
Tvinga till en början vederbörande att med hög röst på allmän plats deklamera följande lilla sång:

"Jag är bögare jag och jag har det så bra
kom in i min bastu och hjälp mig att dra."
I stort å i smått vi suger så gott
att bli påsatt i röven det är ju min lott."

Ja, så där, nu har ni lärt er vad riktig humor är eller som jag brukar säga:
Humor för en hel karl!

Billy by night
(Fnissmödis)

Ack så det kan bli......

Jaha, nu har jag då efter starka påtryckningar ändrat namnet på min blogg.
Ett flygfä (utan flygförmåga) är numera officiell medskribent här hos Billy by night.
Nu är det ju inte vilken Anka som helst, inte Kalle anka, farmor anka eller den snåle Joakim von anka
utan min alldeles egen Anka!
Då hon både kan skriva bra och samtidigt flaxa förförande med vingarna tyckte jag att det må bli en
av internets stora attraktioner.
Nå, den som lever får se!

Billy by night
(Med gåshud)

Påvestolens säkerhetspolis?

Bland alla organisationer inom Vatikanstaten är nog Kongregationen för trosläran eller Troskongrgationen den minst kända........Eller?
1908 fick denna organisation namnet Påvliga bibelkommisionen så nu då......?
Jaså, inte det heller.
Men om jag säger Inkvisitionen då?
Ja, nu gick det visst upp ett ljus!
Jodå, det är alldeles rätt, den är fortfarande verksam men har numera (förhoppningsvis) bytt ut
tumskruvar och häxbål mot pr-kampanjer och bannlysningar.
Man brukar tala om Jesuiterna som kyrkans kommandosoldater och kan med visst fog hävda
Inkvisitionen som påvens säkerhetspolis.

Med början den 23 april 1933 startade Herman Göring i dåvarande Tyskland något som till en början kallades Departement 1A. Senare byttes namnet till det mer (ö)kända Geheime staatzpolizei eller Gestapo som vi känner igen det som.
Den var organiserad efter samma mönster som Dominikanorden på medeltiden.
Herman Göring var knappast kyrklig till sin läggning men han hade stor respekt för kyrkans organisationsförmåga.
I varje stad/by av dignitet fanns på medeltiden alltid ett Dominikan-hus.
Dessa svartmunkar eller Domini Carnes (lat: herrens hundar) som dom kallades hade i sin tur informatörer och angivare som av olika anledningar skvallrade på sina medmänniskors små fel och snedsteg.
Varvid inkvisitionens tumskruvar och häxbål tog över!
I Adolf Hitlers Tyskland fanns också i varje by/stad en organisation av Gestapo som i sin tur hade angivare som av diverse skäl sladdrade om sina grannars förehavande.
Därefter vidtog förhör och ofta nog arkebusering/koncentrationsläger!
Är det någon som ser likheten?

I båda fallen skapades dessa organisationer för att bevara tron/filosofin och i båda fallen begicks övergrepp mot människor som valde att tro/agera annorlunda!
Ska vi kanske ta och växa upp nu?
Är det kanske äntligen dags att kasta av sig oken av organisationer som strävar efter att tala om för oss hur vi skall leva?
Nå, i min värld är valet fritt, jag känner en och annan troende och dom har min fulla respekt
men bara så länge jag har deras......
Jag kommer, lite sorgset det må sägas, osökt att tänka på en vacker passus ur Filipposevangeliet som katolska kyrkan i århundraden strävat efter att undertrycka:

Och gemål till Kristus är Maria Magdalena.
Men herren älskade Maria mer än de andra lärjungarna
och brukade ofta kyssa henne på munnen.
De övriga lärjungarna blev sårade och frågade:
Varför älskar du henne mer än oss?
Frälsaren svarade: Äktenskapets mysterium är stort!
Ty världens fortbestånd beror på människan,
men människans fortbestånd beror på äktenskapet.

För att dölja och förneka dessa rader har människor förföljts och dödats
i 2000 år!

Billy by night
(evig agnostiker)

Om vad som är viktigt i livet

En dag när jag som vanligt stressade fram genom stan för att ta mig till tågstationen för att åka hem, stannade en äldre dam bredvid mig vid ett rödljus. Hon började småprata med mig och jag märkte ganska snabbt att hon nog var en ganska ensam dam. Hon hade ett stort behov av att prata om allt och ingenting och började med att berätta att hon varit på sjukhuset på besök inför en kommande ögonoperation. Jag var stressad och lyssnade lite tankspritt och svarade ”Mm” och ”Ja” och ”Nej” där det passade in. När det blev grönt ljus fick jag bråttom eftersom tåget snart skulle avgå och jag började promenera raskt. Jag märkte strax att damen inte kunde hålla min promenadhastighet och jag saktade ner något irriterad ty damen ville inte sluta prata med mig. Sen gjorde jag en ”tankehelomvändning”: vad spelar det för roll om jag missade detta tåg? Det skulle ju gå ett nytt tåg om en timme. Så jag saktade ner ytterligare och började faktiskt lyssna på vad damen pratade om. Vi hade en mycket trevlig pratstund och det var en väldigt gullig tant som bara ville ägna en stund åt att samtala med en medmänniska. Jag sade hej då till henne efter en stund och hon såg nöjd och glad ut. Själv tog jag nästa tåg hem och kände mig faktiskt väldigt glad jag också.

Vad vill jag ha sagt med detta då? Jo: ibland kan det vara värt att stanna upp mitt i vardagsstressen och sträcka ut en hand till en liten dam som bara vill prata med någon en stund. Livet rullar på så fort att vi glömmer bort att ta oss tid ibland till det som faktiskt är viktigt: möten med andra människor.

FilosofiAnkan

Hur var det nu med kristendomen?

Ja, hur var det nu egentligen det gick till?
Låt oss se vad vi kan reda ut:
Det första vi bör beakta är att Jesus INTE grundade någon ny religion!
Jesus var nämligen jude!
Religionens uppkomst som sådan brukar tillskrivas kejsar Konstantin av romarriket och det skedde
år 325 vid kyrkomötet i Nicea.
Han (med flera) skapade då en hybridreligion genom att smälta ihop kristendomen som var på stark frammarsch med den romerska solkulten.
Även drag av Mitra-kulten lånades och smiddes ihop till ett politiskt instrument.


Jesus läror var snarare en nyansering av judendomen där han b.l.a sökte ett slut på rivaliteten
mellan de olika politiska och religiösa grupperingarna i det forna Israel.
Grupperingar av vilka de flesta (tyvärr?) finns kvar än i dag.
Han predikade även jämlikhet mellan könen och använde ofta kvinnor som präster och diakoner.


Var han gift då?
Vi vet egentligen alldeles för lite om den tiden, till en del beroende på katolska kyrkans eviga lust att bränna böcker, men han kallas dock rabbi Jesus vid flera tillfällen i bibeln.
För att bli rabbi, alltså en judisk "präst", måste man än idag vara gift och ha barn annars saknas förtroendet för uppgiften.
För 2000 år sedan var det fullkomligt otänkbart med ett singeltillstånd!


När jag hör talas om en sådan roman som Da Vinci-koden blir jag inte så lite förbaskad!
Den levererar ett slags färdig lösning med fru, barn, hemliga sällskap och kallar det för sanningsbaserad forskning rakt av!
Även om teorin är fantasieggande, och mycket väl kan innehålla en del fakta, så är det inte riktigt så enkelt.
Jag tror även att vi gör ett stort misstag när vi väljer att nalkas en i stora drag arabisk religion med starka österländska drag genom att använda vår västerländska logik.
Vårt sätt att tänka, och dessutom 2000 år senare, stämmer knappast överens med den tidens
tankesätt.


Kristendomen, åtminstone den ursprungliga, var till sin karaktär gnostisk (självupplevd, personlig kontakt med gud) och innehöll starka inslag av österländsk mysterietradition.
Historien om Gilgamesh (sumerisk, som senare blev bibelns Noaks ark) visar också att mycket hämtades
från långt tidigare religiösa läror.
Jag väljer att avsluta med en passus från Lukasevangeliet (luk 8:17):


Det finns ingenting dolt som inte skall bli synligt
och ingenting undangömt som inte skall bli känt
och komma till synes


Billy by night
(I nådens år 2011)

Religionen-den eviga tragedin

Är det inte dags snart att gräva ner världens religioner för gott?
En religion består så gott som alltid av ett "vi-och-dom" tänkande och som alla säkert förstår
är det rena rama inbjudan till bråk och krig.
Eftersom "vi" tänker och tror "rätt" måste "dom andra" med självklarhet tänka fel.

Jag kommer ofta att tänka på en indianstam jag läste om för många år sedan, tyvärr har namnet på stammen fallit ur minnet men så icke deras underbara filosofi.
I en pubertetsrit fick både pojkar och flickor tillbringa ett antal dagar på egen hand i natur
av olika slag.
De måste då leta upp sin "tjänande ande", alltså den högre makt som skulle stå dem bi under
deras livstid.
Inget konstigt än så länge, det var ett ganska vanligt grepp av dom nordamerikanska naturfolken.
Även på andra håll i världen har detta varit vanligt.
Det som skilde denna stam från övriga var att ungdomarna var för all framtid förbjudna att
avslöja naturen hos den "tjänande anden".
Konsekvensen är ju lätt att se:
Eftersom det aldrig kunde bli några diskussioner typ: Min björn är tuffare än din hök, så undveks religiösa dispyter.

En jämförelse:
Här i västerlandet har vi de senaste 1600 åren varit under toffeln av en lära som sagt oss att vi är evigt förtappade, krökta under syndens ok, av demagoger som i predikstolarna som låtit oss förstå att den enda vägen att undvika skärselden är att bokstavligt talat tro utan ifrågasättande
Det är dags att gå vidare!

Jag är själv en mycket andlig människa, på fiskeplatsen, i naturen eller i hemmet med en stunds eftertanke och meditation och kanske ett ögonblicks diskussion med min "högre makt", som jag inte ens vet vad jag skall kalla, det är min andlighet.
Andlighet är något jag inte tror att vi människor kan vara utan men religionen och den blinda tron är sannerligen något vi kan undvara!
Eller vi kanske skall sälla oss till kyrkofadern Klemens av Alexandrias (ca 150-215) tänkande när han brevledes diskuterar ett borttagande av delar av Markusevangeliet en grupp som hette Karpokraterna använde:

"För även om de skulle säga något sant,så bör inte någon som älskar sanningen, inte ens då, hålla med dem.
För inte alla sanna ting är sanningen, och inte heller bör den sanning som förefaller sann enligt mänsklig uppfattning föredras framför den äkta sanningen, d.v.s tron!
För dem får man aldrig ge vika, inte heller bör man när de lägger fram sina argument erkänna att det hemliga evangeliet är av Markus, utan om så behövs, förneka det under ed".
Är det så här vi vill ha det?

Billy by night
(utstuderad gnostiker)

Internationella kvinnodagen

För ett par dagar sedan inträffade internationella kvinnodagen och i samband med denna körs det i kvällsdrakarna en artikelserie om kvinnovåld och kvinnoförnedring.
Det hörs många mer eller mindre genomtänkta analyser om varför fallet är så än i dag.
Jag väntade ett par dagar och konstaterar lite förundrat varför ingen tittat bakåt i tiden för att finna åtminstone en del av anledningen.

Kyrkan.
Eller för att ta det från början: Katolska (allmänna) kyrkan.
Redan år 397 vid kyrkomötet i Karthago när bibeln, så som vi känner den, fuskades ihop, tvingades kvinnan till tystnad.
Bland annat citerades denna passus, skriven redan år 195 av Quintus Tertullianus:

"Det är inte tillåtet för en kvinna att tala i kyrkan, inte heller är det tillåtet för henne att döpa, inte heller att utdela nattvarden, inte för sin egen del kräva någon del i någon som helst maskulin funktion, framför allt inte i någon prästerlig tjänst."

Det är i den paulinska andan detta är sagt, den vägen Paulus och Simon Petrus följde, alltså den väg som "vann".
Den vägen Jesu, och senare hans bror Jakob (den rättfärdige) predikade handlade mer om jämlikhet och i deras anda användes kvinnor ofta som präster.
Så icke i de katolska männens anda!
I ett av Paulus brev framstår hans åsikter om möjligt ännu klarare:

"Kvinnan skall ta emot undervisning i stillhet och alltid underordna sig. att själv undervisa tillåter jag henne inte och inte heller att bestämma över mannen, utan hon skall hålla sig tyst och stilla".

Vi låter tidsmaskinen snurra ett par varv och kliver ur lagom till sydfranska "korståget", andra hälften av 1200-talet.
Påvestolen var nu livrädd för Katarerna i södra Frankrike, deras kvinnliga präster, deras jämlikhetsiver och deras förnekande av en auktoritär kyrklig hirakeri.
30000 tusen "renläriga" soldater med det senare helgonet och grundaren av dominikanorden och inkvisitionen, Dominik de Guzman i spetsen, ägnade åtskilliga år till att bränna, hänga och korsfästa oliktänkande.
I jämlikhetens namn gjorde han ingen skillnad på män och kvinnor i alla fall......

Ett par snurr i maskinen igen och vi är framme vi 1487 då Katolska kyrkan via två dominikanbröder gav ut den kanske värsta skriften någonsin (möjligen i kamp med Sion Vises Protokoll), Malleus Malleficarum eller på svenska:
Häxhammaren.
En lärobok i tre delar om hur man spårar upp, får att erkänna genom tortyr och slutligen tar av daga alla fritänkande kvinnor, alltför duktiga kvinnor inom läkekonsten, kvinnliga lärare samt övriga damer som inte "tiga still i församlingen"!
Några år senare förnekade Kyrkan att man hade med boken att göra men att ge ut en sådan skrift inom Dominikanorden på den tiden utan påvestolens godkännande?
Icke sa nicke!

Slutsats:
I mer än 1600 år har vi västerlänningar präglats av detta patriarkaliska samhälle, pådyvlat oss av det manliga prästerskapet, fått det hamrat in i oss på förskolor och kyrkans barntimme.
Än i dag kämpar kvinnor för rätten att utöva prästyrket.
Detta tror jag är en stor anledning varför vi fortfarande brottas med det här problemet.
Och föressten, skyll inte bara på islam, vår egen kyrka har tillräckligt med synder på sin nacke så det räcker och blir över!

Billy by night
(Utövande religionshistoriker)

Att supa eller inte supa!

Undertecknad var i Tyskland i somras för att bistå kompisar som ville köpa "lite" alkohol
billigt.
Då allas våran Billy satt och väntade på en parkering utanför ett varuhus emedan mina
kamrater var inne och beställde besåg han att på c:a 10-12 minuter kördes där ut ett 20-tal pallar med allsköns dryckjom till svenskregistrerade bilar.
Ett 20-tal pallar.
En helt vanlig dag, inte ens semestertider.
En tanke slog då ner som sedan har malt i mitt huvud:
Hur mycket öl/sprit/vin förs över på en dag? En vecka? En månad? Ett år?
Jag kan inte ens börja göra mig en föreställning!

Låt oss reda ut begreppen:
Jag gillar inte när alkohol sätts i unga händer!
Tro mig, jag har sett tillräckligt!
Men!
Jag är också fanatisk motståndare till dumhet och allmän strutspolitik!
Som det är idag får vi alkoholskadorna emedan tyskarna sitter på stålarna.

En låda Falcon starköl tillverkas i Falkenberg på västkusten, skeppas till Tyskland,
för att köpas av hugade svenska spekulanter och därefter fraktas tillbaka till Sverige för (oftast)
en mer eller mindre suspekt försäljning!
Lådan kostar c:a 45 kr i Tyskland och c:a 230 kr på systembolaget vilket givetvis gör smugglingen till en lönsam sysselsättning
Återigen:
Kunde vi plocka väck alkoholen helt skulle allas eder Billy vara den förste att skriva under på det
men det går inte.

Ska vi kanske trots allt backa ett steg, se till verkligheten och inte genom de rosa glasögonen
och anpassa oss efter den?
Kanske lägga oss på Danmarks nivå när det gäller skatten på eländet och släppa det fritt?
Lägga en högre procent av nämnda medel på rehabilitering och förebyggande åtgärder?
Jag vet inte och eftersom det aldrig går att få en korrekt statistik på hur mycket "illegal"
sprit som förs in är det svårt att veta.
Men tänk, 20 pallar, 10-12 minuter, en vanlig dag......

Billy by night
(Ex smugglare)

En får vad en förtjänar.....

.....När en släpper in ankor på bloggen!
Hur det nu kom sig att just denna Anka tog sig dessa friheter är mig totalt obegripligt
då allas eder Billy trodde han hade trimmat henne ordentligt.
Hon påstår vidare att jag skulle använda sådana uttryck som "pupp", "snuffsisnoffsan"
samt liknande smetig smörja.
Det gör jag med manlig självklarhet inte!

I stället för nämnda lögner går det till ungefär så här:
Vafalls Ank-usling?
Är inte maten klar ännu?
Hit med blaskan och groggen annars blir det b(ank)!
Jaså? Har du fått lön?
Ro hit med kosingen, sluta kör bil för det kan du inte, håll truten och var snäll!
En lydig anka är en lycklig anka.
Basta!

Billy by night
(Manlig förebild)

Ett blogginlägg bad han mig om, den där bångstyrige Billy. Jadå, det kan vi ordna det, tänkte jag, och började fundera. Funderade så hårt att jag fick svårt att somna ty en massa ämnen dök upp i mitt huvud. Nog finns det saker att skriva om och vi har ingen tid att förlora. Så därför: här kommer Ankans första blogginlägg på Billys blogg!

Pupp ???

Varför blir män ofta så fåniga när de blir kära och kallar en allt möjligt konstigt som snuttis, gullegrisen och tuffsinuffsan? En väninna till mig fick till och med en dag höra från sin man: "Ällkar dej! Pupp" Pupp??? (Istället för "puss" alltså, ska tilläggas som förklaring till er som i likhet med mig inte talar barnspråk)

Undertecknade Anka gjorde misstaget att berätta om "Pupp" för Billy så nu får hon lite tätt som tätt ett SMS, ett mail eller ett liveuttalande från honom i form av "Pupp" eller andra dylika fånigheter!! Jag tycker det är märkligt och det verkar vara ett fenomen som florerar bland många män. Jag känner inte en enda kvinna som pratar på detta vis till sin man, än mindre som uppskattar att bli tilltalad på detta sätt! Varför uppskattas det inte, undrar kanske ni män som läser detta och inte förstår vad de gjorde för fel den kvällen de kom hem och log stort och sade:

"Hej Snuffsinuffsan!"

till sin fru. Jo! Det ska jag berätta: Jag är väl för fan inte 3 år gammal! Eller för att skippa barnspråket och tala klarspråk: det lär inte bli nåt sex DEN kvällen!

Rektor Anka

Om hur lite en del saker egentligen betyder och hur mycket andra gör det.....

Efter att i snart två månader varit "av banan" till och från i diverse sjukdomar b.l.a Svininfluensa
(jadå, Billy HAR opererat bort knorren) har jag äntligen fått upp huvudet över vattenytan.
Tankarna som dyker upp är, nästan självklart, hur viktig hälsan är och hur lite andra saker
egentligen betyder.

Mitt i "eländet" är det svårt att se detta dock, det är lättare att fokusera på andra saker.
Gammal bitterhet dyker upp, den dåliga ekonomin, (ännu uslare nu men jag bryr mig inte), vädret som är värre än värst.
Nu när jag mår bra är det det mer livsbejakande saker som är viktiga.Jag har haft ett halvår där det hänt så mycket bra saker:

Jag träffade mitt livs kärlek i somras, min biologiska familj hörde av sig och dom är fantastiska,
Jag blev morfar till en liten "klimp" och min ena dotter hörde av sig igen efter ett par år av dumma bråk där våran Billy får ta största ansvaret i och med ett visst åldersövertag.
Har jag något att beklaga?
Icke sa nicke!

Till slut:
Tack min underbara Anka för du stått ut med mig!

Billy by night
(Utan ytterligare kommentarer)

Jaha ja,

Så var det dags för ett nytt inlägg i debatten.
Vilken debatt undrar ni?
Jo den här om min bloggs fortlevande.
Ska den inte leva längre?
Jag skriver ju så sällan så....

Nå, för ett tag sedan hittade jag en viss förvildad Anka
som jag, med sedvanlig brist på omdöme, tog i min vård.
Och se, mina vänner och övriga löss, det blev en bra Anka.
Ja, middagsbordet tänker ni......
Nja, hon blev så förbålt bra att jag tror jag sparar henne till jul!
Nu har jag bett henne om ett o annat inlägg här på sidan så att den överlever
Och man må ju hoppas att hon nappar.
Snart blir väl ens blogg utraderad för att man är för fattig också....
Därför kallar jag på hjälp......Av en Anka......
Ja, ni ser ju hur långt det har gått.....

Billy by night

(Med kockutbildning)

Sjukdom och elände!

Och så kom det sig att jag strax innan det nya året började blev sjuk!
-Ja, vad är det med det då?
-Det blir väl alla människor dit pundhuvud!
-Jo, men inte store starke jag inte.
-Jaha, och det tror du,
Sa den där envetna rösten i skallen.
-Jag har ju varit sjuk till och från i snart två månader ju!
-Och?
-Det har inte jag varit sammanlagt i hela mitt liv, tjöt jag.
-Nänä, och då är det förstås synd om dig,
gnölade den där rösten vi brukar kalla samvete.

Nå, det är faktisk som så att jag inte är van att vara sjuk, att vara det ligger inte för mig
så att säga.
Det stör min planering i livet och DET är definitivt enerverande!
Just nu är jag frisk, förutom en liten efterhängsen, knappt märkbar hosta
som inte vill ge sig.
Jag får nästan med våld tvinga mig att inte ge mig iväg till gymet för att ta igen
det jag missat.
Nu är detta med att vara frisk inte allom givet och vad jag försöker säga med
de här klantiga raderna är att jag försöker lära mig.

-Nå, det är kanske dags för lite ödmjukhet va?
-Jo, det är nog det.
-Tänker du på din kvinna som är ännu värre däran?
-Det gör jag ju!
-Sluta då upp med att barnsla dig och tänk om du kan göra nåt för henne
i stället!
-Jo...Men vadå?
-Tja skriv ett trevligt mail t.e.x.
-Jag gör väl det då!

Billy by night
(Just sick in the head)