En ensam man och hans hund

Sverige då och nu

Vi pojkar brukade skoja om farbror Uno, han var stans enda ”uteliggare” på det tidiga sjuttiotalet. Uteliggare innebar att han var inackorderad på vintern men valde självmant att avstå från bekvämligheter på vår-och sommartider. Vi småglin tyckte han såg väldigt sjabbig ut, något orakad och så, men jämfört med dom jag ser idag kunde han nog prånglat sig in på Grand hotell....

Eftersom jag är med i ett par frivilligorganisationer som ofta kommer i kontakt med ”den sortens folk” vet vi att antalet idag ligger över 200, och det är bara dom som söker sig till oss. Där finns kyrkliga organisationer som kommer närmare dessa människor och inom dessa kretsar påstås det att antalet är minst dubbelt så stort, plus ett mörkertal.....

Mörker ja,
Det är sannerligen mörker över Gamla Sverige i dessa tider. Varenda gång jag hör en politiker slå sig för bröstet och utropa ”idag är Sverige starkt” vet jag inte om jag skall skratta eller gråta eller möjligen åka upp till Stockholm och slå fanskapet på käften,
fast jag borde nog inte skriva så, i dagens Sverige härskar en och annan som formligen älskar övervakning och lille jag kanske får en 10-12 år på något ruggigt ställe?

Förstår ”dom där uppe” inte den enkla sanningen att ett lands styrka bedöms av folkets välmåga? Ett land  som bara har ett fåtal uteliggare och utslagna är ett starkt land!!!

Billy by night

(snart uteliggare?)

Allmänt elände