Halmstads Rosengård
Jag har för ett halvår sedan flyttat mina bopålar tillbaka till min ursprungliga statsdel efter många år i förskingringen.
Jag har hamnat i vad som numera kallas 70-30 området i Halmstad,
70% invandrare och 30% svenskar.
Till att börja med vill jag klargöra en del saker: Jag är inte rasist, tillhör inte dom som tror att människor från andra länder eller kulturer samt hudfärg skulle vara underlägsna oss svenskar.
Hundhuvudet får snarare stat och kommun bära eftersom deras integrationspolitik så kapitalt har misslyckats.
Jag möts på mina promenader med dotterns yrväder till hund av många trevliga människor med annat ursprung än mitt eget men också av expediter i affärer som inte kan och inte heller visar någon vilja att lära sig svenska.
Kriminaliteten är givitvis hög, alla de vanliga brotten som bilstölder o.dyl toppat av en vendetta mellan två grupperingar och sporadisk skottlossning i flera månader.
Detta är givetvis inte bra!
Faran jag ser med detta är att grupperingar inom extremhögern får lättare att skaffa fotfäste samt anhängare.
Med historia som favoritämne och en smula, men bara en liten smula, fantasi är det inte så svårt som man kanske kan tro att höra det rytmiska stöveltrampet av paraderande brunskjortor.
Min spontana fundering är hur många av våra politiker som faktiskt bor här, eller som jag, i närheten?
Inte många!
Snarare sagt ingen!
Borde vi kanske kvotera in människor i kommunledning från detta och liknande områden?
Jag vet inte, jag ställer bara frågan.
Eller frågorna om invandringen.
För frågan måste ställas, diskussionen om invandring/integrering måste föras i öppen dager, med fakta och sans annars vinner bara ljusskygga individer och partier.
Och vad mig beträffar så har swastikan flaggat för sista gången!
Billy by night
(Humanist)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar