Billy by night

Moral och förfall

Undertecknad skrivsnistsare flyttade för cirka 8 månader sedan tillbaka till sina ungdomsårs kvarter och slog ner sina bopålar i en behaglig liten kvart.
Eftersom jag de senaste nästan 20 åren mest frekventerat betydligt mindre orter kunde jag med objektiva ögon se (och förfäras) över de förändringar som området genomgått.
Jag mötte även gamla kamrater som, liksom jag, överlevt "de hårda 80-talet" som vi brukar säga.

Jag träffade b.l.a en man vars söner jag känt sedan länge, han var nu till åren kommen men forfarande vital och alert!
Han stod exempelvis vakt vid många av den tidens konserter då för övrigt allas eder Billy gjorde debut som "baksätesraggare".
En man med både tro och moral!
Han kunde på den tiden ses ryta på ungar som sysslade med småbus och hans söner var praktexemplar av artiga, trevliga ungdomar.

Han är av annan nationalitet än vi "äktasvenskar" men det har aldrig hindrat folk från att tycka bra om honom.
Vi sågs vid ett av våra närliggande köpcentra och sittande på en bänk utanför började vi tala om de gångna åren.
Han berättade något jag aldrig kommer att glömma:

-I takt med att området förändrades, kamrater förändrades, förändrades slutligen även jag, sa han-.
-När låsen i källaren kom på plats, burarna till källarföråden likt gamla tiders fängelseceller installerades, när poliser som tidigare varit artiga och trevliga byttes mot poliser som istället tittade lite snett, då orkade inte ens jag i längden stå emot-.

När jag gick därifrån var det med mycket tunga tankar och jag funderade mycket och länge på om det är människan som påverkar omgivningen, vilket jag alltid trott, eller kanske, kanske att det kunde vara tvärt om.
När till och med denne man, vars stolthet, mod, integritet samt moral aldrig ifrågasatts kan knäckas bävar jag för min lilla del av mänskligheten.

Han säljer numera sprit ifrån sitt hem här i närheten.

Billy by night
(when a wave breakes at the shore)