Billy by night

Det kom ett brev.......

.....Så börjar många, både visor och historier
Så ock för mig:

För ett par veckor sedan dök det upp ett handskrivet brev i lådan och eftersom detta "fenomen" nuförtiden är ganska ovanligt ägnade jag det lite extra uppmärksamhet.
De började så här:
" Hej Per! Vi är två systrar som bor i Lysekil och vi heter Ann och Pia"!

Vid det laget lade jag ifrån mig brevet på soffbordet, satte mig i favoritfåtöljen och tänkte:
"Vad, har jag varit i Lysekil som ung och ställt till det"? Sått vildhavre kanske, fan också"?
Ni får förstå mina vänner att lever man som relativ fattiglapp i dagens Sverige, har en bakgrund som skrämmer Hin håle själv är man självklart van vid att endast mötas av elände.

Nå, jag forsatte att läsa, lite smått skräckslagen, uppkrupen i favoritfåtöljen och nästa rad chockade mig om möjligt ännu mer:
" Vi har tagit reda på att du är våran lillebror som blev bortadopterad som liten".

Ja, vad säger man? Ibland kan sannerligen livet skaka om en!
Efter att varit helt utan släkt sen min adoptivfar dog för 19 år sedan sitter jag här med:
Tre systrar, en bror och dessutom min gamla Mamma som tack och lov fortfarande lever.
Jag var i Lysekil (för övrigt en av de vackraste platser jag sett) förra helgen och träffade Mamma och två av mina systrar och det är först nu, en vecka efter besöket, som det börjar gå upp för mig att jag inte drömmer!
Jag kan nog inte med ord beskriva vad dom redan betyder för mig!

Ja gott folk, kan vi hitta någon sensmoral i denna lilla solskenshistoria?
Det får väl vara den här då:

"Ibland tycker du att allt är bra men just i sådana ögonblick hoppar någon fram ur bakhåll och ger dig en spark i röven så du trillar av grenen där du dumt nog satt och kvittrade".
"Ibland förväntar du dig den där sparken, är väl förberedd men får i stället en puss på munnen".

"Nå mina vänner och annat löst folk, trillar ner från grenen gör vi ändå"!

Billy by night
(har just kravlat mig upp)

.