Billy by night

Ligger det i den mänskliga naturen......

.....Att förstöra det man håller kärt?
Det måste vara något med oss människor som får oss att aldrig vara nöjda!
När vi för en gångs skull uppnår något fint i livet, det må vara en sedan länge eftertraktad
arbetsplats, en bostad vi "suktat" efter eller varför inte en kärleksrelation?
Då är det dags att plocka fram självömkan och på något sätt omedvetet försöka få sparken,
bli vräkta eller nästan längta efter att den vi älskar ska ge oss en smäll på truten!

Jag tror att det här beteendet alltid bygger på rädsla.
Rädsla för att någon gång i livet få det bra, att vara trygga och lyckliga.
Ta en hel del människor som vinner stora pengar på spel, vi läser om dom titt som tätt i blaskorna.
Dom slösar bort det mesta ganska kvickt med en nästan ohejdad fermitet, sen är det ånger och gråt ut i pressen om folk som utnyttjat dom.
Är detta beteende bara en svensk åkomma?
Jag vet inte, jag bara spekulerar!

Billy by night
(Här må det bli skärpning.....)