Mannen som talade med Gud
Vad nu tänker ni? har våran Billy gått i barndom? Har han i desperation efter utkastning från lönnkrogen "Svagdrickan" tjackat en dunk T-röd och ramlat i "Ol Man Rivers" mörka vatten? Är han inte intagen ännu? Nejdå inte alls, det var nämligen så här: Utan ens en enda lättöl på sistone har min dyngsrytm alldeles gått åt h-e och för att rätta till den bestämde jag mig redan igår för att oavsett mängden sömntimmar så SKALL jag upp vid fyratiden och förbereda en långpromenad!
Sagt och gjort, vid halvfemsnåret började jag gå min vanliga väg genom Halmstads nästan folktomma gator för att sedan svänga ner den välkända rutten som går längs "Ol Man Rivers" gåtfulla vatten. Väl framme, efter en liten omväg halvvägs mot Tylösand på den välkända "Prins Bertils Stig" ställdes ryggsäcken ned, sittunderlaget plockades fram samt en väl tilltagen kaffetermos.
Jag formligen älskar dessa tidiga morgnar!!!
Väl sittandes där, inväntandes gryningen, kom jag på mig med att faktiskt prata med Gud! Eller Min Högre Makt som jag föredrar att kalla Honom/Henne. Jag talade högt om mina synder, om det miserabla liv jag levt, om alla de chanser jag försuttit och om alla de människor jag gjort orätt. Jag talade om mina barn, om min skräck för deras väl och ve och jag talade om rädsla, min och andras och om hur mycket denna rädsla ställer till med. Jag talade om hur mycket vackert livet har att erbjuda och jag talade om det hopp jag trots allt känner i mitt hjärta. Jag talade om saker jag tidigare inte ens vågat erkänna för mig själv.
Och det var så vackert, allt inom mig tycktes tina upp som efter en lång, lång vinter.
Slutligen bad jag Honom/Henne om att beskydda dem jag älskar, om att hålla sin hand över dem och vägleda dem.
Jag bad om att för egen del få förlåtelse och en ny chans.
Till sist slutade jag och lät tystnaden och vågornas rullande mot stranden utgöra den enda bakrunden....
Nej, jag är inte, och kommer inte, att någonsin bli vad vi kallar religiös, jag har inget till övers för religion utan det jag har försökt beskriva är vad jag kallar andlighet.
Jag gick hemåt cirka tusen kilo lättare.....
Billy by night
(Stairway to heaven)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar