Hur viktig kärleken är och hur fånig den kan te sig

Efter många år i skymundan på diverse mer eller mindre skumma barer och tillhåll
fick allas våran Billy nog och beslöt sig för att ta upp en gammal hobby, förverkliga sina drömmar alltså.
Ankjakt!

I fornstora dagar var vår Billy en känd storjägare av nämnda "fåglar" och han trodde sig
bland spritens kvardröjande dimmor fortfarande behärska konsten.
Sagt och gjort, första steget var att smyga ner till Parken med en påse brödsmulor och se
vad nu detta kunde ge.
Efter en stunds lockande och pockande kom en oförstående ankusling såpass nära att han
med ett vigt (?) hopp lyckades fånga kräket.
Ankan flaxade vilt med vingarna och lyckades tyvärr påkalla en polispatrulls uppmärksamhet
Och efter en stunds hopplösa förklaringar åkte våran Billy in i buren (ank)lagad för förargelseväckande beteende samt olovlig jakt!

När Billy så att säga "kvackat ut" från häktningen beslöt han sig att välja andra jaktmarker och metoder.
På Halmstads värsta "inneställe" d.v.s Penny Lane visste han att där åtminstone fanns en o annan rugguggla så varför inte en anka eller två?
Sagt och gjort!
Iklädd parningsdräkt stegade han en fredagskväll in på nämnda ställe och tömde omedelbart i sig en "ankabajsare" eller två och började se sig om efter lämpligt objekt.
Tyvärr blev inte heller denna kväll särskilt framgångsrik utan vår numera desillusionerade Billy vaknade dagen efter med en präktig baksmälla samt en rugguggla på var sida i sängen.
Deras rullatorer stod dock snyggt parkerade inom räckhåll.

Efter att ha sparkat ut både fä och gåstolar från balkongen satte han sig dyster och bedrövad
med den sedvanliga morgonpilsnern och undrade vad som gått snett.
Då pep det plötsligt till i hans mailbox som var kopplad till datingsajten "Ankeborgs glada pedofiler" och när han tittade efter såg han ett foto av en rund och glad ankfan som trutade
glatt med munnen nedanför den krökta näbben.
Okey, okey jag ger mig, sa Billy.
Vi får väl träffas då.
När han första gången skådade belätet fascinerades han av hennes runda uppenbarelse, hennes
vaggande gång, hennes ankbröst samt eviga tjattrande.
Kvack, sa ankan.
Kvack, sa Billy.

Billy by night
(The last duckhunter)

En minister för folket!

Så kom det sig då att på en helt vanlig dag någonstans i historiens dimmor blev allas våran Billy uppringd av en prominent herre som påstod sig vara statsministern:

-Tjenare Billy, det är statsminister Svinfeldt, hur är läget?
-Hallå hallå Svinfeldt, jodå tackar som frågar, det är åtminstone inte sämre än det var dagen efter middagen i samband med "Tidelagens vänner"s årsmöte då vi sågs senast.
-Hrm hrm, vill du vara så vänlig att sluta upp med att påminna mig om det där misstaget är du snäll jag har nämligen ett jobb åt dig.

-Ett jobb??? -Du vet väl att jag är kronisk bidragstagare?
-Jo, det har ju knappast kunnat undgå mig men detta är inget jobb i bemärkelsen "jobbigt", jag vill nämligen att du tar över som arbetsmarknadsminister!
-Ja, du har väl hört att vi haft vissa hrm, problem på den fronten?
-Haha, jo jag noterade med vilken schvung du blåljög för att skydda regeringen när Fittorin blev tagen med byxorna vid knäna.
-Jaja, lägg av nu och lyssna noga: Det är bara tre saker du behöver komma ihåg men dom tre måste sitta som gjutna.

-Vi använder oss av tre olika kontokort här på kansliet:
Rött till spritinköp och krognotor, Blått till bordellbesök samt mutpengar åt föräldrar till minderåriga flickor (eller pojkar) och grönt till allmän bestickning.
-Inte så svårt va Billy?

-Om det är så in i fadringen lätt varför torskade Fittorin då?
-Nja Billy, det är inte så lätt att få bra folk till di häringa jobben,
att hitta en person med åtminstone samma iq som en babian som dessutom är korkad nog att jobba för mig kräver lite sökande.
-Det är därför vi skolar in våra politiker från början i ungdomsförbunden och Fittorin måste ha skolkat en o annan lektion.
-Det tar några år att lära sig skilja på korten.

-Ja du Svinfeldt, jag har ju några frågor som du kanske förstår.
-Kör i vind Billy!
-Har ni kvar den statliga bordellen? Och hur är det med lönnkrogen i Rosenbad?
-Får jag sätta på Sahlin om hon förlorar?
-Givetvis Billy, betrakta det sista som en löneförmån!
-Okey Svinfeldt, du har just tjackat dig en minister!

Billy by night
(Minister i klister)

Vi gratulerar!

Ja, vi är i detta fall mina huvudlöss, eventuella flatlöss samt de två stackars hjärnceller jag för närvarande innehar.
I detta fall gäller det min granne och underbare vän Sven-Erik Johansson som idag den 18:e uppnår den aktningsvärda åldern av 47 somrar.

Vi har fiskat ihop i 12 år och vill det sig väl så får jag nog stå ut med......ööh, det där blev visst lite fel........Jag menar att jag hoppas på många år och fisketurer till.
Jag får passa mig lite vad jag skriver då vi bor i varsin lägenhet med c:a 70 meter från hans balkong till mitt köksfönster och som ni vet så når kulor betydligt längre än så!

Jo, humör innehar han, den gode Sven, och trots att även jag har en hel del av den varan så har vi aldrig rykt ihop.
Många har diskussionerna varit men de har alltid hållit sig inom de gränser som vänskapen sätter upp.
En människa med ett större hjärta än våran Svenne kan jag inte tänka mig och han har mer än en gång släpat ut mig på fiske när humöret varit nere på noll och för det liksom för annat uppskattar jag honom.

Att han sedan är en usel fiskare kan han ju inte hjälpa.......Satan, nu var jag där igen, dags att ducka!
Hoppas lycka följer dig i spåren och åren, i fiskesjön och i ditt äktenskap.

Billy by night
(Tacksam polare)

Moral och förfall

Undertecknad skrivsnistsare flyttade för cirka 8 månader sedan tillbaka till sina ungdomsårs kvarter och slog ner sina bopålar i en behaglig liten kvart.
Eftersom jag de senaste nästan 20 åren mest frekventerat betydligt mindre orter kunde jag med objektiva ögon se (och förfäras) över de förändringar som området genomgått.
Jag mötte även gamla kamrater som, liksom jag, överlevt "de hårda 80-talet" som vi brukar säga.

Jag träffade b.l.a en man vars söner jag känt sedan länge, han var nu till åren kommen men forfarande vital och alert!
Han stod exempelvis vakt vid många av den tidens konserter då för övrigt allas eder Billy gjorde debut som "baksätesraggare".
En man med både tro och moral!
Han kunde på den tiden ses ryta på ungar som sysslade med småbus och hans söner var praktexemplar av artiga, trevliga ungdomar.

Han är av annan nationalitet än vi "äktasvenskar" men det har aldrig hindrat folk från att tycka bra om honom.
Vi sågs vid ett av våra närliggande köpcentra och sittande på en bänk utanför började vi tala om de gångna åren.
Han berättade något jag aldrig kommer att glömma:

-I takt med att området förändrades, kamrater förändrades, förändrades slutligen även jag, sa han-.
-När låsen i källaren kom på plats, burarna till källarföråden likt gamla tiders fängelseceller installerades, när poliser som tidigare varit artiga och trevliga byttes mot poliser som istället tittade lite snett, då orkade inte ens jag i längden stå emot-.

När jag gick därifrån var det med mycket tunga tankar och jag funderade mycket och länge på om det är människan som påverkar omgivningen, vilket jag alltid trott, eller kanske, kanske att det kunde vara tvärt om.
När till och med denne man, vars stolthet, mod, integritet samt moral aldrig ifrågasatts kan knäckas bävar jag för min lilla del av mänskligheten.

Han säljer numera sprit ifrån sitt hem här i närheten.

Billy by night
(when a wave breakes at the shore)

.......Och så var det lördag......

Jaha, här sitter man igen på sin nästan hela datorstol och funderar på vad man kan smita ifrån idag då.
Städning kanske?
(Dammråttorna växer i hörnen)
Tvätt?
(Har "glömt" att sätta upp tvättid, hehe)
Disk?
(Är faktiskt så lång att jag sällan ser så långt ner som diskhon)

Skulle vilja smita ner till favoritlönnkrogen "Svagdrickan" för en morgonpils men eftersom jag är ute på hedersord går inte det heller.
Ägaren har även en kilometerlång räkning och då alla mina alias är utnyttjade tjänar lösskäggen i byrålådan inget till.
Mackägaren har slutat sälja mig T-röd, hembrännaren är i beslag hos "Farbror Blå" samt att langarna smyger runt kvarteret där jag förfaller, iklädda hagelbössor i väntan på pengar.
"And now i turn the devil loose".

Är skyldig en god vän en middag så jag kanske skall ta mig i kragen och uppfylla det löftet?
Problemet är att jag hatar löften.
I alla fall sådana givna av mig själv.
Nä, skärpning och frukost!!!
Marsch och bums!
Puss på er pedofiler och bananäckel.

Billy by night
(Allmän kvinnoskändare)

In the morning blues

Kaffet är kallt, sidorna i de virituella blaskorna redan slukade, klockan visar på kvart i sex och i vanlig ordning är jag vaken alldeles för tidigt.

Måste bero på ljuset i mitt sovrum så i ren desperation hängde jag ett stort mörkblått lakan över gardinstången strax efter att jag vaknat, uppgivet gloende på klockan som tycktes skratta åt mig medan den visade 04:45.

Blogginlägg?

Njaä? Vad skriva om? Försäkringskassan beter sig rent kriminellt, Reinfeldt har nyss rakat flinten och Daniel, "mannen från Ockelbo" har precis dragit en tarzan på muggen eftersom Viktoria har mens.

Ute i världen riskerar vulkanen Katla utbrott, här hemma fyller min älskade dotter snart sjutton.

Det stora eller det lilla?

Sahlin tappar och Reinfeldt ler allt bredare.

Skall vi får dras med borgarbrackorna och deras "fördelningspolitik" ett antal år till?

Fan vet!

Jag har beslutsångest: Skall jag ta en kopp kaffe till? Eller gå och lägga mig?

Usch!

"Det är fredag morgon å mitt huvud känns så tomt".

(Jag och gamle Povel, vi kan)

"Jag sa, det är fredag morgon å mitt huvud känns så tomt".

Så det blir inget blogginlägg.

Nänä, inte idag, icke en meter.

Billt by night

(räknar får)

Visst är ni sjuk!

Att gå till läkare i dessa snåltider är förenat med livsfara.
Inte nog med att dessa moderna shamaner och kvacksalvare tar hutlöst betalt, ni är dessutom betydligt sjukare efter besöket.
Det går ofta till på detta sätt:

Goddag doktorn, jag har länge haft ont i lilltån och nu står jag inte ut längre, kvider man.
-Få se nu, hm hm, det där är ingen lilltå det är en hjärntumör och ni måste genast sättas upp för operation!
Ja men.......
-Inga men! Stora starka karln, rädd för en liten 12-timmarsoperation med bara nästan dödlig utgång?
-Se så, marsch iväg bara!
Eller:

Doddad dottorn, jag har ed förskräcklig däsdäppa.
-Ja, det förstår jag men se det har vi bot för.
Gå hem och tryck upp en 25cm gurka i rektum så får ni så ont i röven att ni glömmer nästäppan, he he.
Så där håller dom på.
När dom inte är ute på golfrundor, sponsrade av läkemedelsföretagen.
Sen finns det tyvärr ännu värre typer och det är dessa psykologer, psykiatriker samt psykoterapeut
Då låter det ofta så här istället:

Kära psykologen, jag har en förskräcklig ovana att jämt klia mig där bak och det håller på att ruinera mig socialt.
-Jaha, men om ni slutar att följa doktor Åderbrocks recpt och genast tar ut gurkan ur röven så besväras ni nog inte längre av problemet.
Fungerar det bättre om ni trappar ner?
Byt ut gurkan mot ett päron!

Käraste psykiatrikern, min svärmor hackar jämt på mig.
-Ta 38 Valium och 3 kapslar morfin, ge skiten till svärmor, ladda bössan och skjut!

Fröken psykoterapeur, jag har återkommande sömnrubbningar och vill söka mig till kognitiv terapi som jag har hört så mycket gott om.
-Hur mycket tjänar ni per år?
Inte mer än 90 000kr men det är på grund av........
-Spelar ingen roll, ni är för fattig för att leva men det har vi tack och lov lösningen på:
Tag en höbal, en ask tändstickor samt 5 liter disel och spring upp till krematoriet och tänd på!
Glöm bara inte att sätta in era ynkliga besparingar på mitt schweitsiska bankkonto först.
Och dra föressten ut era guldtänder också!

Jaja, här gäller det att hålla sig frisk.

Billy by night
(Med stulen doktorshatt)