Under en av mina morgonvandringar utmed "Old Man River" stötte jag i en park nära ån på tre män som sov under bar himmel. Tja, bar och bar, dom hade lagt sig under ett utskjutande tak på en sommarservering i Halmstad som kallas "Rotundan".
Jag råkade med mitt klampande väcka dom i arla morgonstund och jag blev förskräckt över den rädsla de visade.
Dom trodde jag var civilbyling och det är nog ett yrke jag med absolut visshet inte ens funderat på!
Jag stannade till och talade en stund med dem och det framkom att dom vare sig var missbrukare eller utslagna på annat sätt än att dom förlorat sin bostad.
En hade uppenbarligen en avsevärd ryggskada och reste sig bara med stora svårigheter samt stöd av sina kamrater.
En sak hade de gemensamt: Allihop var utförsäkrade!
Efter att ha vänt sig till socialvården i stan hade åtminstone en av dem fått besked att jodå, en bostad kunde kanske ordnas! Men bara om personen i fråga aktivt sökte och tog de jobb eller annan verksamhet som ålades honom.
Min självklara fråga blir då: Hur skall man kunna sköta ett jobb/verksamhet utan ett hem? Utan en fast punkt från vilken man kan så att säga organisera sig och sitt liv?
Hur tänker den människan som över huvud taget bara kan kläcka ur sig något sådant? Hur skall man kunna sköta hygien, mat, tider o.s.v om man inte har någon annan stans att sova på än bara marken?
Är det värdigt ett välfärdssamhälle som vårt?
Svaret är givetvis nej och åter nej! Ej heller kan det vara ekonomiskt att på detta sätt slå ut människor, att mer eller mindre trampa ner dom och aktivt hindra dom från att kunna söka arbete och delta i samhället på lika villkor.
Sverige av idag genomsyras på många håll av rädsla, en ständig, malande skräck för att hamna där dessa gentlemän hamnat.
En rädd människa är inte effektiv, ej heller har hon tid över för medmänsklighet och tanke på sina medmänniskor.
Ty i denna asfaltdjungel råder återigen "att äta eller ätas".
Vad skulle våra närmaste förfäder säga? Förfäder som i åratal ägnade sin kraft åt att bekämpa sociala och ekonomiska orättvisor?
Människor som strejkade och riskerade allt för att hindra den utsugning av arbetare som dåtidens direktörer tillhandahöll?
Som skapade det bästa samhället världen troligen skådat i en humanistisk vinkel sett?
Som penningmakarna och månglarna bara raserar.....
Billy by night
(Snart luffare)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar