Billy by night

Vikt och ålder, tack!

För ett tag sedan åt vi semlor på jobbet och när jag satt där i godan ro och njöt av min gräddbulle, tog det inte lång tid förrän en kvinna i sällskapet kom in på det där med vikt och hur tjock hon nu skulle bli efter att denna semla försvunnit ner i hennes mage. Tröttsamt.. När jag avnjuter någon form av onyttig förtäring vill jag NJUTA och inte ha dåligt samvete. Det är ju halva nöjet att få njuta! Fler kvinnor stämde in i hennes klagomål men till sist var det i alla fall en kvinna i församlingen som sa: "Ja visst har jag några 'kärlekshandtag' runt midjan och lite för många kilon, men det är faktiskt ok. Det är så här jag ser ut och hade jag velat göra någonting åt det, då hade jag inte gnällt inte då hade jag satt igång och gått ner i vikt!" Tack! Mycket klokt sagt! Många människor ägnar alldeles för mycket tid åt att klaga över sin vikt. Själv har jag kommit till den punkt i mitt liv då jag är nöjd med min kropp. Jag gillar faktiskt mina former och det faktum att jag är lite mullig, vilket i och för sig inte utesluter att jag äter nyttigt för det mesta och försöker röra på mig, men jag skulle aldrig få för mig att sitta och beklaga mig över min vikt.

Och så var det det här med ålder, vilket ju är ett mycket känsligt ämne i det här landet. Att fråga någon om ålder är ju nästan en förolämpning. Det gör man ju bara inte! Folk kan ju tycka att man är GAMMAL! En väninna till mig brukar tycka det är pest och pina att fylla år. "Usch så gammal jag är! Det är då verkligen ingenting att fira att man fyller år!" brukar hon säga. Då brukar jag kort och gott förklara att personligen föredrar jag att fira varje födelsedag istället för att fira alternativet, för så länge jag fyller år vet jag ju att jag lever och det är väl verkligen något att fira!

Fylliga Farmor Anka