Det kom ett brev.......

.....Så börjar många, både visor och historier
Så ock för mig:

För ett par veckor sedan dök det upp ett handskrivet brev i lådan och eftersom detta "fenomen" nuförtiden är ganska ovanligt ägnade jag det lite extra uppmärksamhet.
De började så här:
" Hej Per! Vi är två systrar som bor i Lysekil och vi heter Ann och Pia"!

Vid det laget lade jag ifrån mig brevet på soffbordet, satte mig i favoritfåtöljen och tänkte:
"Vad, har jag varit i Lysekil som ung och ställt till det"? Sått vildhavre kanske, fan också"?
Ni får förstå mina vänner att lever man som relativ fattiglapp i dagens Sverige, har en bakgrund som skrämmer Hin håle själv är man självklart van vid att endast mötas av elände.

Nå, jag forsatte att läsa, lite smått skräckslagen, uppkrupen i favoritfåtöljen och nästa rad chockade mig om möjligt ännu mer:
" Vi har tagit reda på att du är våran lillebror som blev bortadopterad som liten".

Ja, vad säger man? Ibland kan sannerligen livet skaka om en!
Efter att varit helt utan släkt sen min adoptivfar dog för 19 år sedan sitter jag här med:
Tre systrar, en bror och dessutom min gamla Mamma som tack och lov fortfarande lever.
Jag var i Lysekil (för övrigt en av de vackraste platser jag sett) förra helgen och träffade Mamma och två av mina systrar och det är först nu, en vecka efter besöket, som det börjar gå upp för mig att jag inte drömmer!
Jag kan nog inte med ord beskriva vad dom redan betyder för mig!

Ja gott folk, kan vi hitta någon sensmoral i denna lilla solskenshistoria?
Det får väl vara den här då:

"Ibland tycker du att allt är bra men just i sådana ögonblick hoppar någon fram ur bakhåll och ger dig en spark i röven så du trillar av grenen där du dumt nog satt och kvittrade".
"Ibland förväntar du dig den där sparken, är väl förberedd men får i stället en puss på munnen".

"Nå mina vänner och annat löst folk, trillar ner från grenen gör vi ändå"!

Billy by night
(har just kravlat mig upp)

.

Hur viktig kärleken är och hur fånig den kan te sig

Efter många år i skymundan på diverse mer eller mindre skumma barer och tillhåll
fick allas våran Billy nog och beslöt sig för att ta upp en gammal hobby, förverkliga sina drömmar alltså.
Ankjakt!

I fornstora dagar var vår Billy en känd storjägare av nämnda "fåglar" och han trodde sig
bland spritens kvardröjande dimmor fortfarande behärska konsten.
Sagt och gjort, första steget var att smyga ner till Parken med en påse brödsmulor och se
vad nu detta kunde ge.
Efter en stunds lockande och pockande kom en oförstående ankusling såpass nära att han
med ett vigt (?) hopp lyckades fånga kräket.
Ankan flaxade vilt med vingarna och lyckades tyvärr påkalla en polispatrulls uppmärksamhet
Och efter en stunds hopplösa förklaringar åkte våran Billy in i buren (ank)lagad för förargelseväckande beteende samt olovlig jakt!

När Billy så att säga "kvackat ut" från häktningen beslöt han sig att välja andra jaktmarker och metoder.
På Halmstads värsta "inneställe" d.v.s Penny Lane visste han att där åtminstone fanns en o annan rugguggla så varför inte en anka eller två?
Sagt och gjort!
Iklädd parningsdräkt stegade han en fredagskväll in på nämnda ställe och tömde omedelbart i sig en "ankabajsare" eller två och började se sig om efter lämpligt objekt.
Tyvärr blev inte heller denna kväll särskilt framgångsrik utan vår numera desillusionerade Billy vaknade dagen efter med en präktig baksmälla samt en rugguggla på var sida i sängen.
Deras rullatorer stod dock snyggt parkerade inom räckhåll.

Efter att ha sparkat ut både fä och gåstolar från balkongen satte han sig dyster och bedrövad
med den sedvanliga morgonpilsnern och undrade vad som gått snett.
Då pep det plötsligt till i hans mailbox som var kopplad till datingsajten "Ankeborgs glada pedofiler" och när han tittade efter såg han ett foto av en rund och glad ankfan som trutade
glatt med munnen nedanför den krökta näbben.
Okey, okey jag ger mig, sa Billy.
Vi får väl träffas då.
När han första gången skådade belätet fascinerades han av hennes runda uppenbarelse, hennes
vaggande gång, hennes ankbröst samt eviga tjattrande.
Kvack, sa ankan.
Kvack, sa Billy.

Billy by night
(The last duckhunter)