tisdag 17 december 2013

Sumer

Sumernas, eller sumeriska riken var en tidig högkultur i södra Mesopotamien, nuvarande Irak Från vilken Europa, Asien och Indien ärvt vissa uppfinningar.
Hjulet är väl det mest kända men även tidsindelning och skriften har haft oerhörd inverkan på mänsklighetens historia.
Det tidigaste tecknen på vi har på denna högkultur är från c:a 3200 fvt och varade fram till det vi kallar den nysumeriska tiden omkring år 2000 fvt.
Namnet är en exonym och var det namn som akkaderna kallade de semitiska stammarna som bosatte sig i södra Mesopotamien.
Man tror allmänt att de invandrade från Indusdalen eller möjligen från tidiga jordbrukskulturer från tvåflodslandet.

De sumeriska rikena bestod av självständiga statsstater, löst sammanhållna av förbund men lika ofta i krig med varandra.
Man kan tala om att civilisationen uppstod ur försöken att styra floderna Eufrat och Tigris och hindra dom från att översvämmas.
Då detta krävde samarbete blev folk helt enkelt tvungna att upprätthålla en sammanhållning i sina strävanden.
Därigenom kom även handel till.

Tron på gudar och gudaberättelser fanns givetvis i riklig mängd och en del av våra egna (kristna) historier har sin uppkomst här.
Gilgamesh-eposet som handlar om kungen Gilgamesh som får i uppdrag av Gud att bygga en båt och ta med två djur av varje sort eftersom Gud skall låta det regna i förtio dagar och förtio nätter är föregångaren till gamla testamentets Noas Ark.
När sumerernas riken las i ruiner tog det folk som skulle bli de israeliska stammarna helt enkelt med sig gudaberättelserna och skapade en ny religion.
Gilgameshs äventyr innehåller så mycket mer men det får räcka med det här så länge.

Billybynight

onsdag 11 december 2013

 Atlantis     

Under många år har fascinationen av gåtan Atlantis fortsatt att förbrylla och roa allt från seriösa forskare,  vanliga människor till obskyra pseudo-vetenskapare.
Atlantis bygger på två av Platons dialoger: Timaios samt Kritias.
Enligt texten är historien ett minne som den grekiske statsmannen Solon fått höra av egyptiska präster i staden Sais.
Solon, eller Solon Lagstiftaren som han också benämns skall ha hört detta ungefär 900 år innan Platon skrev sina dialoger.
I korthet talar dialogerna om ett forntida rike, beläget utanför Herakles stoder (nuvarande Gibraltar) som sades bestå av ett örike kallat Atlantis med en kärnö där huvudstaden Basileia låg.
Atlantis skall ha sjunkit efter att invånarna under flera år oprovocerat anfallit oberoende riken i östra medelhavet.
Gudarna, särskilt Poseidon, vredgades dock och lät Atlantis sjunka i havet.

Skall vi tro på det här?
Ja, en del påstår att Platon skapat en fikitiv idealstat som belysning för hans filosofiska argument, andra tror
att det rör sig om den Minoiska kulturen på Kreta där ön Thira gick under av ett enormt vulkanutbrott c:a 1600 fkr.
Vår svenske "stolle" Olof Rudbeck ansåg att Atlantis legat i Uppland med Uppsala som huvudstad.
Jag behöver kanske inte nämna att den teorin numera är avskaffad.....
Nordsjön, Spetsbergen, Sydamerika samt Azorerna och Storbritannien är andra platser men velat lokalisera Atlantis till.
Undertecknad var som liten enormt fascinerad av Atlantis och i åttonde klass skrev jag en uppsats där jag förespråkade Svarta Havet som hemvist för nämnda rike.
Betyget blev inte det förväntade samt att min lärare tyckte jag borde ägna mig åt vettigare saker än sagor....
Jag fick lite upprättelse år 2005 då den engelske marinarkeologen David Gibbons presenterade ungefär samma ide som jag hade gjort nästan 30 år innan.

Ungefär vid den tidpunkt Platon anger brast katarakterna d.v.s de forsar och fall som höll vattennivån betydligt lägre i Svarta Havet än i Medelhavet och på kort tid steg nivån i Svarta havet med 150-200 meter.
Låter kanske inte så mycket men med motsvarande stigning här skulle vi knappast se någonting alls av södra och mellersta Sverige!
Det är också vid den ungefärliga tidpunkten den europeiska folkvandringen började, den tid då människor spred sig mot det som skulle bli Europa och Asien.
Det ligger nära till hands att koppla ,ihop en relativt snabb översvämning med en folkflykt.

Varför har då inte bottnen och den tänkta "gamla" strandlinjen i Svarta havet undersökts?
Två orsaker: Det politiska läget i området gör det näst intill omöjligt för arkeologer och forskare att få tillstånd.
Sen är Svarta Havet enormt giftigt, ner till 70-90 meter finns där liv, fiskarna får rejäla fångster men nedanför detta skikt lever ingenting. Sjön (eller innanhavet) är giftig, framför allt genom stora mängder svavel vilket även ställer till problem för elektroniska instrument, att dyka där är helt omöjligt!
Amerikanska sateliter har tagit foton av och trängt igenom vattenmängden (Djupet är oerhörda 2244 meter!) i Svarta Havet och bland annat sett bilder av sjunkna segelfartyg, stående rätt upp på bottnen, till och med med rester av seglen bevarade......
Oavsett Atlantis lär en framtida undersökning av Svarta Havet ge mycket ny historisk information!
Atlantis? Ja, legenden lever vidare.....

måndag 9 december 2013

Jesus

Vem var Jesus? Har han funnits? Myt? En historisk person?
Låt oss reda ut begreppen.

Jesus omnämns av ett par tidiga historiker: Tacticus som ägnar honom en kort notis om att han avrättades
Under Herodes styre för brott begångna mot romerska riket.
Flavius Josephus, en judisk överlöpare som gav sig till den blivande kejsaren och generalen Vespusianus.
Han blev som tack för sina "tjänster" romersk medborgare, gifte sig med en arvtagerska och skrev b.l.a
Judarnas gamla historia och Judarnas krig mot romarna.

Han nämner, närmast i förbigående, att en upprorsman vid namn Jesus avrättades medelst korsfästning under kung Herodes styre.
Korsfästning var för övrigt ett romerskt straff som nästan uteslutande användes vid brott mot riket.
Mycket mer än så vet vi egentligen inte, visst finns teorier, vissa väl underbyggda, andra inte. Katolska kyrkan hade under mer än ett millennia nästan absolut monopol på skrivkunskap, historia samt texter rörande teologiska spörsmål.
Senare upphittade texter som de gnostiska evangelierna, upphittade i öknen vid Nag Hammadi 1947
och döda havsrullarna ger visserligen en nyanserad bild av trosuppfattningar samt synen på Jesus vid denna tid men några oantastliga bevis saknas fortfarande.

På Jesu tid i nuvarande Israel fanns många politiska fraktioner varav några var: Fariseer, israelisk lågadel som i mycket sympatiserade med romarriket, nsareer och nasarener, seloter, militant kamgrupp samt siccarier, en undergrupp till seloterna, deras verkställande organ kan man säga.
Just Siccarierna, vars namn härstammar från deras böjda kniv,"sican", var (ö)kända för lönnmord och omstörtande verksamhet mm. mm, spelade ofta en framträdande roll vid oroligheter och uppror.
En del forskare påpekar att Judas Iskariot kaqnske var en senare omskrivning för Judas siccariern.

De judiska upproren eller krigen varade mellan år 66-70 samt 132-135.
Det senare leddes av Simon Bar Kokhba som kallades Stjärnans son och allmänt troddes vara den kommande Messias.
Han segrade till en början till följd av en välplanerad gerillakrigföring och romarna fördrevs under en kort period. Dock, med hjälp av styrkor hämtade ända från Britannien, kunde romarna återta Jerusalem.
Intressant blir det om man tänker sig att han hade vunnit och intagit tronen som Messias (grekiska för "den smorde"), då hade Jesus med stor sannolikhet placerats på historiens bakgård......

Vi kan också lugnt utgå från att den kristna kyrkan gjort sitt bästa för att förvanska och sopa igen spåren.....


torsdag 5 december 2013

Draculea historia eller myt?



Tja, ni har sluppit undan länge nog men nu är jag här igen! Skall försöka skriva lite historiska inlägg och det är ingen tid att förlora! Lets go!

DRACULEA 

Vem var han? Draculea, känd genom böcker och filmer genom åren som den skräckinjagande vampyren men vem var han i verkligheten? Har han funnits? Låt oss reda ut begreppen!

På grund av Vlad III Draculs skräckinjagande grymhet förblev Valakiet oberoende i en tid när grannländerna införlivades med Osmanska riket. Han var framför allt känd för att kanta vägarna med infångade fiender vilka hade pålats levande på störar.

Faderns titel, Dracul, härrör från det latinska draco (draken) som är fonetisk mycket nära den rumänske Dracu (djavul). Vlad Dracul valdes in i en religiös riddarorden som kallades Drakens orden (Societas Draconistrarum), grundad 1378 av den ungerske kungen Sigismund av Luxemburg, och därifrån fick han sitt namn. Sonen Vlad III kom senare att benämnas "Dracul", (på rumänska Djavulen). Å andra sidan berättar många rumänska källor från den tiden att Draculea var en "hård men rättvis" härskare som försvarade sitt folk såväl mot osmanerna som mot bojarerna.

Fadern Vlad II var vojvod av Valakiet, ett slags adelsman, under åren 1436-1442. År 1442 sändes sonen Vlad tillsammans med brodern Radu av politiska skäl som gisslan till den Osmanske sultanen Murad II. Man tror att Vlad (den kommande Vlad III Draculea) under denna fångenskap utvecklade en psykos, ett hat och en grymhet som senare skulle komma till uttryck under hans regering. Till det torde även händelserna runtom, hans far och bror mördades, den äldsta brodern torterades och begravdes levande av bojarer (lägre adelsmän ofta inriktade på handel) från Trigoviste, ha varit av betydelse. Efter att fadern 1447 mördats av tronpretendenten Vladislaus II av Valakiet släpptes han fri och tog upp sin fars anspråk på tronen - vilket skulle uppta åtskilliga år av hans liv framöver.

Först 1456 lyckades Vlad Draculea döda sin fars mördare Vladislav II och inta Valakiet. Därefter började han genast förföljandet av bojarerna av Târgoviște. De äldre pålades och de yngre tvingades marschera utan rast till byn Poenari, där de överlevande fick börja bygga en borg på tidigare ruiner av ett gammalt kastell.

Vlad Draculea var aldrig någon riktig vampyr såsom senare utmålats i skönlitterära sammanhang. Det finns inga bevis för att han någonsin skulle ha druckit blod, men bilden av en blodtörstig furste framträder likväl. På en äldre teckning (se bild) sitter han och äter middag på ett fält med pålade människor runt omkring sig. Detta kan mycket väl vara en sann bild då Draculea ofta såg på då fångar torterades eller avrättades, och då det tar en ansenlig tid att påla ett så stort antal människor som den kompromisslöse fursten verkligen lät påla, kan han ha ätit på fältet under tiden.

Draculea blev med tiden ökänd för grymma bestraffningsmetoder: han dömde folk att hudflås, kokas, halshuggas, bländas, strypas, hängas, rostas, hackas, styckas, strimlas, uppspikas, levande begravas, knivhuggas, bli tvingade att äta upp sina egna kroppsdelar, etc. Han tyckte också om att hugga av näsor, öron, genitalier och lemmar och sedan låta andra dömda äta upp dessa. Hans favoritstraff var dock att spetsa folk på pålar, varför han kom att kallas Vlad Topaz, eller på turkiska Kazıklı Voyvoda (uttalas [kazɯkˈɫɯ]) - Vlad Pålspetsare. Det var denna teknik han 1457-1459 och 1460 använde mot transsylvanska tysktalande saxare han kommit i konflikt med.

Sedan Vlad Draculea år 1462 gjort motstånd mot osmanerna, segrade han i flera slag. För att bestraffa honom skickade sultan Mehmed II ut en armé två gånger större än furstens. Vlad slog till reträtt, brände byarna efter sig och förgiftade brunnarna så att den osmanska armén inte fann något att äta eller dricka. När sultanen äntligen nådde huvudstaden möttes han av 20 000 pålspetsade osmanska fångar, en syn som sultanens officerare tog starkt intryck av, varvid den trötta och hungriga armén slog till reträtt.

Han har länge trotts ligga begrav vid klostret Snagov beläget på en ö där det påträffats två gravar varav den ena alldeles intill ett krucifix. Denna grav visade sig tom och en andra, beläget i ett hörn av skeppet, visade sig innehålla ett halshugget lik klädd i dyrbara kläder. Senare undersökningar har gett vid handen att det troligaste är att den var någon ur tjänstefolket som i akt och mening placerats där i samband med någon slags diversionsmanöver i syfte att förvilla.

Draculea fortsätter att invagga oss i dunkel och mystik.....