2012

Så var det nytt  år då....Igen! Jag som varje nytt skifte bara önskar att det skall gå bakåt och att man skall känna sig yngre och yngre.

Men så icke!

Den högre makten eller vad det nu är för fanskap som styr vägrar kategoriskt att inse sanningen i mina önskningar.

Nejdå, i stället får man med nästan synbart intryck sakta beskåda hur hårfästet drar sig längre och längre bak mot nacken.

Undrar om magi kunde vara till mer nytta i stället för den numera ack så moderniserade kristendomen vi lever under?

"Blåkulla travel agency, var god dröj?"

Kan ni tänka er undertecknad på en kvast?

Med tillhörande kaffepanna och tillika kattkräk?

Jaha, nehe, trodde väl det era illojala grobianer!

Nåja:

Grått Nytt Hår

Billy by night

(numera intagen)

Gott nytt år?

Jaha, så var det åter dags att ringa in ett nytt år.
Hur blir det kan man undra, kommer Reinfeldt att snöpa åt oss fattiglappar än mer i år?
Man behöver nog inte vara spåkärring med kristallkula för att gissa sig till det svaret...
Ljugholt lär väl inte heller rosa marknaden precis och den stora (viktiga?) debatten i svensk politik lär väl gälla om systembolaget får ta upp kampen med langarna om att köra hem brännvin.
Kul, kul....
Själv då? Ja, det blir väl inte så kul att fylla femtio men jag gör som jag brukar när det drar ihop sig.....Lägger bena på ryggen och drar åt fiskehåll till!
Gott nytt år på er i alla fall era dyngspridare!

Billy by night
(Ger inga som helst nyårslöften)

Att matas eller inte matas....

En ganska belysande debatt som visar hur det står till med gamla Svedala har då och då blossat upp i Halmstad. Det gäller (som på så många andra håll i landet) den mat som affärer typ Maxi, Willys o.s.v slänger i sina containrar.

Ett par välgörenhetsinrättningar i stan som utspisar det nuförtiden tack vare borgarbrackorna stora antal hemlösa erbjöd sig (läs: bad att få) att ta hand om det som var ätbart för att kunna utföra sitt lovvärda arbete med större accuratess.
Företagen sa nej, hänvisade till sitt stora ansvar för matförgiftningar o.dyl varvid organisationerna erbjöd sig att helt friskriva dessa bolag från allt ansvar och själva stå för ev. konsekvenser.
Då slutade väl allt bra eller?

Ånej, tro för allt i världen inte det!
Det visade sig snart efter lite grävande av duktiga journalister att dessa företag får göra stora avdrag för allt som slängs. Dock gäller inte det om det ges bort, hur lovvärt syftet än är!
Vad fan har vi för system som i dessa tider när det pratas om krympande resurser gör det möjligt att skaffa sig vinst på att slänga mat???
Vet inte hur det är med er läsare men undertecknad var icke som barn tillåten att slänga mat hur som helst...... Milt uttryckt!

Billy by night
(Ivrigt rotande i containrar)

Misslyckandets adelskap

I Japan har man ett uttryck som kallas "misslyckandets adelskap". Många av deras historiska hjältar bär detta för oss västerlänningar ett något förvirrande uttryck. 

De flesta av hjältarna nådde inte sina mål, kom liksom inte ända fram och därför bär de detta "adelskap".

Deras visioner var dock hjältemodiga liksom deras efterföljande handlingar.

Här i väst räknas bara den som vinner, segraren, men i Japan tänker man på ett annat och som jag ser det, många gånger bättre sätt.

Så länge ens intentioner är bra, så länge vi handlar med de bästa avsikter för dem vi älskar spelar det för mig ingen som helst roll om resultatet blir något fel.

På något sätt är det enda vi tycks bry oss om den "perfekta perfektionen" om man får uttrycka det så i stället för att hylla dem som försöker men kanske inte når ända fram.

För jag tror att de allra flesta av oss har goda intentioner, alltså en vilja att göra sitt absolut bästa men av många skäl är det inte så väldigt många som når fram.

Skulle jag få lov att införa en helgdag så skulle det bli för alla oss som försökt!

Billy by night

(Still trying)

Att vara eller icke vara

Satt i morse nere vid handikappsbadet på min gamla barndomsstran Östra stranden med sedvanlig kaffetermos. Som vanligt i gryningen löper tankarna snarare i filosofiska än praktiska riktningar. Jag satt och tänkte på livets förgänglighet, på dom människor jag en gång känt som nu inte finns längre. Jag funderade på liemannens urskillningslösa utval, på hans obarmhärtiga och skoningslösa framfart i min gamla bekantskapskrets.
Jag tänkte på hur tacksam jag är att vara i livet för även om där finns förluster så finns där åtminstone liv! Jag ägnade också en tanke på det jag alltid tagit för givet, att jag skall vara frisk och stark. Det har alltid varit något självklart för mig eftersom jag är född med en stark kropp som inte blivit direkt sämre av 36 års träning.

Jag har (tyvärr) i min gröna ungdom kallat, och ansett, personer med värk vara obotliga latmaskar, soffliggare och drönare. Så är det ju inte. Jag skäms lite grann över sådana funderingar men samtidigt är jag glad över att jag fortfarande har förmågan att lära, att tillåta mig att förändras.
Det värsta jag vet är de misstag jag begått mot andra och att förlåta mig själv, även efter lång tid är inte lätt.
Men jag går vidare och även om jag haft en tung period nyligen så finns där hopp, hopp om framtida lycka, om kärlek och tro.

Billy by night
(Inte bara överlevare) 

Sverige, ett land utan nåd

Under en av mina morgonvandringar utmed "Old Man River" stötte jag i en park nära ån på tre män som sov under bar himmel. Tja, bar och bar, dom hade lagt sig under ett utskjutande tak på en sommarservering i Halmstad som kallas "Rotundan".

Jag råkade med mitt klampande väcka dom i arla morgonstund och jag blev förskräckt över den rädsla de visade.
Dom trodde jag var civilbyling och det är nog ett yrke jag med absolut visshet inte ens funderat på!
Jag stannade till och talade en stund med dem och det framkom att dom vare sig var missbrukare eller utslagna på annat sätt än att dom förlorat sin bostad.
En hade uppenbarligen en avsevärd ryggskada och reste sig bara med stora svårigheter samt stöd av sina kamrater.

En sak hade de gemensamt: Allihop var utförsäkrade!
Efter att ha vänt sig till socialvården i stan hade åtminstone en av dem fått besked att jodå, en bostad kunde kanske ordnas! Men bara om personen i fråga aktivt sökte och tog de jobb eller annan verksamhet som ålades honom.
Min självklara fråga blir då: Hur skall man kunna sköta ett jobb/verksamhet utan ett hem? Utan en fast punkt från vilken man kan så att säga organisera sig och sitt liv?
Hur tänker den människan som över huvud taget bara kan kläcka ur sig något sådant? Hur skall man kunna sköta hygien, mat, tider o.s.v om man inte har någon annan stans att sova på än bara marken?

Är det värdigt ett välfärdssamhälle som vårt?
Svaret är givetvis nej och åter nej! Ej heller kan det vara ekonomiskt att på detta sätt slå ut människor, att mer eller mindre trampa ner dom och aktivt hindra dom från att kunna söka arbete och delta i samhället på lika villkor.
Sverige av idag genomsyras på många håll av rädsla, en ständig, malande skräck för att hamna där dessa gentlemän hamnat.
En rädd människa är inte effektiv, ej heller har hon tid över för medmänsklighet och tanke på sina medmänniskor.

Ty i denna asfaltdjungel råder återigen "att äta eller ätas".
Vad skulle våra närmaste förfäder säga? Förfäder som i åratal ägnade sin kraft åt att bekämpa sociala och ekonomiska orättvisor?
Människor som strejkade och riskerade allt för att hindra den utsugning av arbetare som dåtidens direktörer tillhandahöll?
Som skapade det bästa samhället världen troligen skådat i en humanistisk vinkel sett?
Som penningmakarna och månglarna bara raserar.....

Billy by night
(Snart luffare)

Dagliga reflektioner

Ja, vad skall vi reflektera över idag då? Kanske att två svenska journalister står åtalade i Etiopien, misstänkta för terrorbrott? Kanske det fina höstvädret där allas våran Billy med ett melankoliskt hjärta spatserade fram genom stan idag vid kanten av Old Man River? Kanske bör vi reflektera över oss själva, de segrar vi vunnit och de slag vi förlorat? De människor som stått oss så nära så nära men av en och annan anledning inte finns med oss längre? En del har lämnat oss rent fysiskt, en del glidit bort med dimman och bara lämnat minnen kvar? Minnen så vackra så att själva existensen av dom får tanken att vrida sig som tungan smakandes på surt rödvin.

Kanske bör vi tänka över de fel vi begått, de missar och tabbar vi kunde bitit oss i tungan hellre än att säga. Men som vi ändå sa ändå. De sårande ord som likt pilar från en båge trängde in och lemlästade, lika säkert som om de varit riktiga pilar?
Ibland när vi trott oss vinna har det vi vunnit i själva verket varit en Pyrrusseger, en seger som kostat oss så oändligt mycket mer än det vi vann.
Det är tid för tanke.
Det är tid för tro.
Och med tanke och tro kommer hopp.
Det är höst....

Billy by night
(Som stormen river öppet hav)