Den här lilla skrönan är några år gammal men jag tänkte att mina läsare borde känna till vad jag sysselsatt mig med innan jag blev bloggare. Här har ni (med risk att få stryk) min tidigare karriär! Våldet i samhället, byråkratin samt våra folkvaldas sätt att sko sig förde mig en gång i tiden in på politikens bana.
Det började en dag när jag läste om Björn Rosengrens bravader med statens kontokort på diverse toppless-barer och andra skumma tillhåll.
Som ansvarsfull medborgare tänkte jag att det lät väldigt trevligt....ööh, jag menar förstås helt förkastligt. En enorm ingivelse fick mig att fara upp ur min latmaskfåtölj och utropa: Medborgare! Revulitionen är kommen! Ett andra rike skall uppstå ur Sveriges aska! Jag skall leda er mot strålande tider! Sagt och gjort, jag började genast att organisera mitt parti där jag självklart satt som enväldig ordförande i en styrelse som bara bestod av en person. (Gissa vem?) Jag rekytrerade medlemmar genom att vädja till deras lägsta instinkter, genom hot samt lurade en hop gamla kärringar att rösta på undertecknad.
Konstigt nog röstade dom flesta svenskar inte på mig men med hjälp av lite valfusk tragglade jag mig över 4 procentspärren och in i riksdagen. Jag började omedelbart att skapa mig flera positioner där jag kunde utöva makt i det fördolda: Blev Anitra Steens älskare (vem vill inte ha tillgång till systembolaget), hjälpte Göran Persson att smuggla ut småpojkar från kontoret, tillhandahöll knark för mijöpartiets språkrör samt köpte vin åt Gudrun Schyman.
Kort sagt bedrev politik i största allmänhet! Jag aktade mig självklart för att ha några åsikter ty då kan man ofrivilligt hamna i situationer där man måste stå för det man sagt, besvarade alla frågor genom att tillsätta kommittéer som drack kaffe med gök och myglade på i rasande takt.
Jag blev en fullkomligt genial talare och en av mina största bedrifter var ett 6,5 timmar långt brandtal i EU-parlamentet där jag där rasande beskrev det orättvisa i behandlingen av "icke korrekt böjda gurkor"! Jag kunde nog blivit Sveriges mest berömde politiker genom tiderna om det inte varit för en liten obetydlig fadäs: Jag blev påkommen iklädd högklackat och nätstrumpor tillsammans med Sadam Hussein på en fest för minderåriga barn. Jag försökte bortförklara bilderna i expressen men mina illojala partmedlemmar kände tyvärr igen klänningen som jag bar.
Riksåklagaren var inte nådig ( han som jag skyddat när han prasslade på ett konvent!) och jag for ut ur riksdagshuset fortare än jag hann säga kvotering
Sensmoralen i denna historien må bli: Det är okey att göra vad du vill så länge du inte blir påkommen med fingrarna i valurnan!
Vänligen
Billy by night
(Med Hitler-stuk)
Billy! Du är helt suverän!!!
SvaraRadera-.-'
SvaraRadera