torsdag 26 februari 2009

Bankdiriktören och vaktmästaren.

Jag växte upp i ett mindre villakvarter på östsidan i Halmstad på 60-70 talet.
Far min jobbade i många år som hanskmakare och efter nedläggning blev han skolvaktmästare för resten av sin yrkesverksamma tid.
Det var ett område där alla kände alla och där stämningen samt gemenskapen, åtminstone i mitt minne, alltid var god.
Mina föräldrars bästa vänner var våra grannar sedan många år och umgänget var rikt och bestående.
Pappa och "farbror Gunnar" (som jag sa) tittade på tipsextra ihop och sågs ofta diskutera sina trädgårdar på lördagsförmiddagen.
Mamma och "tant Astrid" pratade hem och familj, åkte till det tidiga Gekås i Ullared samt sysslade med bokläsning och middagar.
Nå, vad vill jag säga med detta då?
Jo, min far var alltså vid detta tillfälle skolvaktmästare, en inte allt för prestigefylld sysselsättning.
"Farbror Gunnar" var direktör för den mindre av Halmstads två sparbanker!
En bankdirektör och en skolvaktmästare som grannar och goda vänner?
För yngre människor torde detta låta som en saga men det är likväl sant!
"Farbror Gunnar" bytte bil oftare än pappa, hade något dyrare konst på väggarna samt åkte på semester till det då ack så exotiska Spanien
Själva for vi till kommunala stugbyar runt om i Sverige, hade enklare konst på väggarna samt bytte bil betydligt mer sällan.
Jag frågade Far en gång om han inte tyckte det var orättvist att "farbror Gunnar" tjänade mer pengar än honom men Far svarade bara:
"Farbror Gunnar" har ansvaret för många människors besparingar och måste ibland bekymra sig för detta även på fritiden så han förtjänar att ha det lite bättre".
I dagens Sverige hade dessa människor inte träffats!
I dagens Sverige bor bankdiriktörer för sig och vaktmästare för sig!
I dagens Sverige lindar bankdiriktörer taggtråd runt sitt hus för att skydda sina dyrbara ägodelar för b.l.a vaktmästare!
I dagens Sverige grasserar såväl avundsjuka som rädsla och bitterhet!
Varför kan ett land, till skillnad från en ensam människa, inte lära sig balans?
Det forna sovjetsamhället var en extremitet längst ut på vänsterkanten.
Nuvarande USA en dito på högerkanten.
Båda två är och var, precis lika människofientliga p.g.a avsaknad av balans.
När jag som individ hamnar i obalans försöker jag givetvis att rätta till det så fort jag kan.
Jag kanske har en period, ta senaste julen t.e.x, då det var mycket festande, mycket kaloriintag samt allmänt slöande.
Det följs givetvis av avhållsamhet, extra träningspass samt återhållsamhet vad det gäller kaloriintag.
Allt för att bringa mig själv samt min kropp och själ i balans.
Jag har en benägenhet att sitta för länge vid datorn, en bok tar upp min tid eller blir det kanske några filmer på raken?
Då bryter jag självklart för en långpromenad, ett extrapass på gymet eller liknande.
En period konsumerar jag lite väl mycket, en annan sparas det på slantarna
Jag tror att de flesta människor har det så här, en vilja att hålla balansen.
Vi mår så mycket bättre då.
Det är bara staten som skiter i det.
Mannen i mitten!
Billy by night

2 kommentarer: