Den ödmjuka konsten att förnedra sig själv

Konsten att förnedra sig själv undrar ni.

Vad har nu Åleds tokstolle nr.1 för sig? Och varför är han inte inlåst?

Jo, mina vänner det är ju så här:

Vi strävar alla (utom möjligtvis en del idioter) efter tacksamhet och vi mår bra när vi lyckas vara lite ödmjuka i tillvaron, när vi inte jämt och ständigt måste stå längst fram i köerna eller högst upp på barrikaderna.

Tyvärr brister detta eftersträvansvärda sinnestillstånd ibland och då sticker ödmjukhetens motbjudande baksida genast upp! Det är då, mina kamrater, som Konsten Att Förnedra Sig Själv blir en viktig faktor i i kampen mot Egoism, Högmod samt Skryt å Skrävel!

Låt mig ge er några exempel ur min egen innehållsrika repertoar:

En dag i höstas kom jag ihop mig med chefen på jobbet om något som egentligen var en struntsak men med sedvanlig gåpåaranda var jag naturligtvis tvungen att få sista ordet.

Jag var helt ute och reste, chefen hade rätt och jag lyssnade inte som vanligt.

Min ödmjukhet var som borta med vinden och för att fånga in den igen blev jag tvungen att förnedra mig själv å det grövsta.

Efter en stunds funderande utförde jag följande bravader:

Gick in på banken, iklädd endast simfötter och slips och växlade 3000 femtioöringar till enkronor, läste upp fader vår 333 gånger iförd rosa klänning på Åhle'ns samt dansade Can-Can, utan kläder, på torget.

Givetvis kom Farbror Blå till platsen och grep undertecknad.

När jag nästa dag efter ett allvarligt samtal med åklagare Muut släpptes, endast iförd svart sopsäck, kände jag hur extasen fyllde mig och min ödmjukhet återvände.

En annan gång skrävlade jag för en dam på krogen, givetvis under rusets inflytande, om att jag ägde flera slott i Frankrike i syfte att lura med henne på en rad rejält snuskiga upptåg.

Jaha, så var det dags igen!

Den här gången valde jag att supa mig full, klättra upp i kyrktornet och sätta på tuppen samt utföra striptease inför komunalfullmäktige!

Även denna gång uppenbarade sig polisen, belade mig med handbojor och slängde mig i fyllcellen.

Åter igen blev jag släppt på morgonen och kände samma extas som gången innan.

Nu är jag äntligen befriad, ödmjuk så in i helvete, med ett utseende som Brad Pitt, stark som Stålmannen och......faen.....ååå.....jäklar, nu var jag visst där igen!

Ska se vad som finns i garderoben.....lila klänning med undulatmönster.....min dotters illröda stringtrosor.....?

Jaja, jag kommer nog på nåt.

Tills dom släpper ut mig.

Eder ödmjukt förbundne

Billy by night