Sagan om herr von Fjant och Kameliadamen

Det var en gång en Kameliadam som bodde i ett hörn av världen.
Hon var lycklig som en gris med sina små kultingar sin make och sina vänner, de andra Kameliadamerna.
Åren gick och medan hon blev allt lyckligare och fetare växte de två största kultingarna upp och en liten "sladdkulting" såg även han dagens ljus.

En dag skulle hon på sitt sedvanliga sladdertacksmöte med andra små Kameliadamerna precis som hon hade gjort i alla år.
Efter den här dagen skulle dock inget bli sig likt. Ett par av de andra Kameliadamerna hade nämligen skilt sig!

Vår Kameliadam trodde inte sina öron!
Varför då? undrade hon.
Jo, därför att vi ville förverkliga oss själva, kacklade de andra damerna.
Förverkliga er själva? apade vår Kameliadam efter. Hur gör man då?
Jo det är just det, man skiljer sig under förevändningen att man vill förverkliga sig själv, stå på egna ben och sådant tjafs och sen skaffar man sig en fjant.
En fjant, undrade Kameliadamen?
Ja, en sån där du vet.
Vet vadå? Frågade hon.
En misslyckad stackare som du kan pyssla om och trösta, då kan du äntligen förverkliga dig själv.
Ja!!! Utbrast hon, en sådan måste jag ju ha.
Och alla de små Kameliadamerna kacklade och snattrade så att hela hönsgården skakade i sina grundvalar.

Hela vägen hem studsade hon på sina knubbiga ben sjungandes:
"Ja, jag skall skaffa mig en fjant, då kan jag bli en pervo-tant".
Tralalalalala. Ja så där lät det i alla fall.

Hon jobbade på ett hem för bortsprungna djur någonstans i staden och det låg alldeles intill det berömda gettot "Rövdalen".
Vi behöver dock inte bry oss så mycket om det stället då där visserligen bodde en del trevliga damer men också kortväxta majorer och sura billackerare.

Allt medan hon matade djuren, fördärvade bokföringen samt bytte blöjor på bortsprungna politiker sjöng hon på sin lilla visa:
"Ja, jag skall skaffa mig en fjant, då kan jag bli en pervo-tant".
Hennes chef brydde sig inte särskilt mycket, han satt mest med hörlurar, lyssnade på "Bordellmammas visor" och käkade rökt ål. Därav öknamnet: "Åla-Åke"!
Även Åkes bror, herr S. Fisk jobbade på hemmet tills han en dag åkte till Filippinerna och försvann för alltid i ett svart hål!

Nå, till slut träffade vår Kameliadam äntligen sin fjant!
En kutryggig loser med stripigt hår, taskig pungsvett och begynnande flint.
Herr von Fjant!
Von Fjant var enligt egen utsago en Karl För Sin Hatt!
Han hade dock ingen hatt och inte var det någon som tyckte han var en karl heller utan allmänhetens omdöme var snarare: Fjollig, klen och tramsig.
Men det brydde sig inte vår Kameliadam om. Hon var ju så lycklig! Äntligen hade hon lyckats förverkliga sig själv! En alldeles egen fjant att skryta om när hon träffade de andra Kameliadamerna i hönsgården.
Snipp snapp snut, så var sagan slut.

Öhh.....men, vad är då en Kameliadam? Undrar ni säkert. Jo, det är en dam som:
Luktar som en kamel, har två pucklar och ser ut som ett hästarsel!!!
(Denna saga är helt tagen ur luften, personerna finns inte i verkligheten och är ett resultat av författarens fria fantasier och möjligen hans instabila psykiska status)

Billy by night
Numera intagen