Jaha näe blää, måste jag skriva idag också?

Jag älskar min blogg men det får inte bli ett tvång så idag avstår jag.

Idag skall allas eder Billy slappa!

Ja, ni läste rätt, Slappa!

Sådant vi egentligen inte får göra i dagens prestationssamhälle.

Men det skiter jag i!

Jag skall Slappa!

Vilket underbart ord.

Slappa.

På återhörande.

Billy by night

I sus och dus på Tylöhus

Jaha, efter ett och annat mer seriöst inlägg är det åter dags att stifta bekantskap med Billy och hans illustra companeros och denna gång är målet sociteten på Tylöhus i Tylösand.

För ett par år sen fick jag den allt annat än strålande iden att tillsammans med mina vänner "festa loss" på det berömda Tylöhus beläget vid det lika berömda Tylösand.

Sagt och gjort! Vi, det vill säga jag och mina vänner, "Soppe-Sune", "Snickar-Bengt" samt "Jack Higgins" grundade i vanlig ordning sittandes i de bakre regionerna av lönnkrogen "Svagdrickan".

Ägaren vill av någon anledning inte att vi syns vilket jag tycker är ganska oförskämt med tanke på hur mycket (ofta medhavd, hehe) sprit vi dricker där.

Efter att ha inmundigat en försvarlig kvantitet hembränt tog vi taxi (inte den blå-vita vi understundom åker med utan en vanlig) ut till tylösand.

En försvarlig muta till vakten och vi fick slutligen ett bord ganska nära scenen och slog oss ner samt beställde förfriskningar.

"Soppe-Sune" blev aningen bestört då han upptäckte att varken hembränt eller T-röd fanns på vinlistan men nöjde sig efter en stunds palaver med ett par karaffer port-vin.

Underhållningen skulle ett konstigt band som hette "Gyllene Skidor" med sångaren Pelle Gödsel, en halvgammal gubbe med blonderat hår, stå för och vi lutade oss bekvämt tillbaka.

Det var då allt började gå åt skogen!

Vid bordet jämte oss huserade tyvärr ett par av våra gamla bekanta: Polismästare Brutal, åklagare von Muut samt överkonstapel Kloveen.

Då kunde inte "Snickar-Bengt" hålla sig i skinnet längre!

"Hörru du din gamle trallgök" vrålade han åt polismästaren, "är det där din fru du har med dig"? "Eller har du pippi på att samla på uppstoppade gamar"?

Polismästaren mörknade betydligt och hans fru, som faktiskt liknade en gam, glodde argt på vår vän.

"Jack Higgins" stämde också in i kören: "Von Muut" ropade han, "varför har du tassarna i knäet, räknar du dina bestickningspengar eller drar du en handtrallare under bordet ditt pervo"! Skrek han.

Stämningen började sannerligen luta allt mer och mer åt det hätska hållet och exploderade fullständigt då "Soppe-Sune" vinglade fram och spydde upp något grön-rött över konstapel Kloveens fru.

Det blev ögonblicklig kalabalik!

Undertecknad försökte att synas så lite som möjligt då herrar poliser Grymt och Gris rusade in, tillkallade av polismästare Brutal och i kölvattnet följde ett kompani kustjägare med dragna vapen.

Jag lyckade nästan i mina förehavanden då jag snubblade över en kvast Quickt utsträckt av den tidigare åklagaren Christer van der Kwast som fått nytt städjobb efter en mindre lyckad karriär som åklagare.

jaha, roligt blev det inte och böter samt sjukvårdsräkning satt som en tagg i min plånbok samt att anledningen till att jag inte kunnat underhålla mina läsare med denna historia tidigare är att jag av skäl som jag anser vara irrelevanta fått tillbringa viss tid på statligt hotell.

Allas eder

Billy by night

(numera expert på att spika SJ-pall)

Din dag vid vägs ände

Du vaknar sakta, plirar yrvaket, sträcker Dig efter världen och sedan stiger Du upp och tar sikte på kaffebryggaren med en fart som förvånar Dig själv.

Du vet ju att det är städ-och tvättdag så farten och glädjen i Dina handlingar överraskar Dig.

Du dricker Ditt kaffe i lugnet framför datorn med tidningsidan framme, läsandes en familjeartikel då Du inte vill förstöra Din stund på dagen med nyheter om massmord eller politik.

Din tvättkorg är full så efter sortering skall den kånkas ner i källaren och det vet Du.

Du lyfter upp den inte allt för tunga korgen, fumlar med låset, öppnar dörren och går ut i trapphuset.

Efter denna handling blir ingenting längre sig likt för Dig.

Du är på väg mot vägs ände.

Din ena fot trasslas in i ett par jeans av märket Levis som, lite slarvigt, hänger ner från sidan av korgen.

Du stapplar ett par steg, famlar efter trappräcket, missar och faller handlöst.

Din första kollision med stentrappan krossar Din käke till grus och Du hinner svagt tänka på alla Dina surt förvärvade pengar Du la ut på svindyra jacketkronor.

Din andra träff med den obarmhärtiga trappan slår Din ryggrad i bitar och denna gång är Dina tankar grumlade och dunkla, bara ett kalejdioskop av färger.

Till slut landar Du, och med ett blött kusligt kraschande dunkar Ditt bakhuvud i med kraft och Din hjärna tecknar ett grön-rött-randigt mönster som sakta sprider sig vid stentrappans fot.

Vid det här laget tänker Du inte alls.

Du har nått vägs ände.

Billy by night

Billy goes politics

Den här lilla skrönan är några år gammal men jag tänkte att mina läsare borde känna till vad jag sysselsatt mig med innan jag blev bloggare. Här har ni (med risk att få stryk) min tidigare karriär!

Våldet i samhället, byråkratin samt våra folkvaldas sätt att sko sig förde mig en gång i tiden in på politikens bana.

Det började en dag när jag läste om Björn Rosengrens bravader med statens kontokort på diverse toppless-barer och andra skumma tillhåll.

Som ansvarsfull medborgare tänkte jag att det lät väldigt trevligt....ööh, jag menar förstås helt förkastligt. En enorm ingivelse fick mig att fara upp ur min latmaskfåtölj och utropa: Medborgare! Revulitionen är kommen! Ett andra rike skall uppstå ur Sveriges aska! Jag skall leda er mot strålande tider!

Sagt och gjort, jag började genast att organisera mitt parti där jag självklart satt som enväldig ordförande i en styrelse som bara bestod av en person. (Gissa vem?) Jag rekytrerade medlemmar genom att vädja till deras lägsta instinkter, genom hot samt lurade en hop gamla kärringar att rösta på undertecknad.

Konstigt nog röstade dom flesta svenskar inte på mig men med hjälp av lite valfusk tragglade jag mig över 4 procentspärren och in i riksdagen.

Jag började omedelbart att skapa mig flera positioner där jag kunde utöva makt i det fördolda: Blev Anitra Steens älskare (vem vill inte ha tillgång till systembolaget), hjälpte Göran Persson att smuggla ut småpojkar från kontoret, tillhandahöll knark för mijöpartiets språkrör samt köpte vin åt Gudrun Schyman.

Kort sagt bedrev politik i största allmänhet!

Jag aktade mig självklart för att ha några åsikter ty då kan man ofrivilligt hamna i situationer där man måste stå för det man sagt, besvarade alla frågor genom att tillsätta kommittéer som drack kaffe med gök och myglade på i rasande takt.

Jag blev en fullkomligt genial talare och en av mina största bedrifter var ett 6,5 timmar långt brandtal i EU-parlamentet där jag där rasande beskrev det orättvisa i behandlingen av "icke korrekt böjda gurkor"!

Jag kunde nog blivit Sveriges mest berömde politiker genom tiderna om det inte varit för en liten obetydlig fadäs: Jag blev påkommen iklädd högklackat och nätstrumpor tillsammans med Sadam Hussein på en fest för minderåriga barn. Jag försökte bortförklara bilderna i expressen men mina illojala partmedlemmar kände tyvärr igen klänningen som jag bar.

Riksåklagaren var inte nådig ( han som jag skyddat när han prasslade på ett konvent!) och jag for ut ur riksdagshuset fortare än jag hann säga kvotering

Sensmoralen i denna historien må bli: Det är okey att göra vad du vill så länge du inte blir påkommen med fingrarna i valurnan!

Vänligen

Billy by night

(Med Hitler-stuk)

Den gudomliga tantimporten forts.

Godmorgon lodisar och annat pack!

Skall försöka avrunda inlägget "den gudomliga tantimporten" idag.

Jag kom på att jag hade en gammal vän som "importerade" för ca: 12 år seden, ett djupt dyk i telefonkatalogen avslöjade genast numret och jag ringde upp honom.

Efter det sedvanliga, "hur är det med dig, det var längesedan" fick jag tala med hans fru.

Hon har sedan svenskundervisningen gått vidare och utbildat sig till ett vanligt men ack så viktigt yrke samt hunnit med att jobba några år.

Ett par "paltar" har också sett dagens ljus!

Det rör sig alltså om en kvinna som levt 31 år i Thailand och 12 år i Sverige, en verbal (talar en mycket bra svenska) intelligent kvinna som sannerligen befinner sig långt från epitetet "dörrmatta"!

Hon sa till mig att det första en thailänsk kvinna tänker på så är det att skapa harmoni i hemmet.

Allting utgår nämligen där ifrån!

Framgång, karriärer, sociala kontakter etc. etc.

Det är i hemmet man lever, äter, sover samt hämtar kraft och inspiration och fungerar inte det fungerar ingenting.

Hon säger vidare att det inte handlar om någon slags plikt för kvinnan utan att kvinnor i allmänhet är bättre skickade för detta än män.

Hon menar att hemmet består av man, kvinna, barn men också ev husdjur, möbelplacering, blomsterarrangemang etc. etc.

Ingenting lämnas åt slumpen!

Det är annat än sura svenska kärringar det!

Jag tror att det ligger mycket i det här.

Idag när det rusas omkring, stressas, oroas över uppsägningar o.dyl är det nog så viktigt att ha en plats att hämta andan på.

Detta kan vara en av anledningarna till att "vettiga" karlar "importerar".

Vad det gäller den övriga (som vanligt lilla men dom syns ju) skaran så tar jag tillbaka mitt uttalande i föregående inlägg i saken:

Dom skulle inte ens bli bra hundägare!

Min granne är en sådan, d.v.s bra diciplin på jyckarna men också empati och massor med kärlek.

Det klarar med säkerhet inte vissa "importörer" att leva upp till!

Billy by night

(Stannar nog hemma ändå)

Dr Jäkel och Mr Billy

Dimman ligger som ett mjukt täcke, kall och våt, svepande mellan gator och husgrunder medan stjärnor och måne verkar ha flytt den dystra och mörka natten.

Bortanför krogarna och ölshappen mitt i smutsen och stanken från raglande fyllon och falna kvinnor ligger det lilla men berömda Sjukhuset "Benbrottet"och där, mina vänner, jobbar den framstående stjärtkirurgen Dr Jäkel.

En god man är han, ja det sägs så i alla fall, annars skulle han väl inte jobba här, rik och berömd som han är!

Mellan rader av sängar och gallerförsedda kyffen går han omkring i sin bländande vita rock och sina silkeslena nätstrumpor pladdrande på sitt egna lilla sätt med patienterna: Goddag fru Åderbrock, hur står det till idag? Är avföringen som den skall? Klättrar ni fortfarande på väggarna?

Utan att vänta på svar går han raskt vidare!

Godmorgon herr Fjantee'n, hur trivs ni med dom nya skötarna? Slår dom er tillräckligt?

Sitter tvångströjan bra?

När ronden är avklarad ger han sig hemåt på dom mörka och dystra gatorna till sitt lilla kråkslott med tillhörande skum källare och underjordiska katakomber.

Han tar av sig arbetsmunderingen, hänger upp sin doktorshatt (stulen på Ålens) och går ner i källaren för att fortsätta sina hemliga experiment.

Han har en tro på att man med en konstig dryck skall kunna separera det perversa från det normala så att man utan hejd och futtiga samvetskval kan få utlopp för alla sina galenskaper. Denna kväll är dock en kväll utöver det vanliga! Det hänger likt en elektrisk spänning i luften som säger att nu skall det ske, nu skall han äntligen lyckas!

Efter en stunds blandande av diverse olika preparat och drycker, b.l.a Skogstjärnan samt T-röd, intog Dr. Jäkel drycken i ett svep (vi dricker nämligen så här i Sverige!) och då mina vänner började det hända saker!

Han började skaka och stöna, rista och spy samt steppa till Thomas Di Leva (bara det bevisar att han inte var frisk!) och en långsam förvandling tog sin början!

Hans långa gestalt verkade krympa ihop men hans lilla vän mellan benen blev å andra sidan enorm.

Det märkligaste var dock den mentala förvandligen, hans lite försynta sätt var som bortblåst, den naturliga blygheten försvunnen och istället fanns där ett monster!

Han sprang omedelbart ut på gator och torg, raka vägen ner mot hamnens skumma tillhåll och med högsta fart in på bordellen "Polska Damer".

Tja, nu träder dock den Svenska Censuren in och beslagtar vissa rader till din förtvivlan (he he). Morgonen efter "slaget vid hamnen" fick alla de prominenta damerna uppsöka Dr. Jäkels mottagning och där kom dom allihopa lika hjulbenta!

Och nu är vi framme vid det sedvanliga slutet och i denna versionen av den klassiska historien slutar nämligen allting lyckligt.

Mr. Billy fortsatte att fara omkring på nätterna, och Dr. Jäkel använde en skruvtving på dagarna till att rätta till damernas ben.

Så vitt jag vet går han fortfarande ronden på sitt eget speciella sätt: Hur står det till herr B by night? Skriver fortfarande era skräphistorier? Sitter munkaveln bra? Och tröjan med remmarna?

Nej nej, ni får absolut inte springa lös!

Ta era piller, håll truten och ring mig i morgon!

Klassisk litteratur i ny tappning av:

Billy by night

;(

Den gudomliga tantimporten!

Efter ännu en natts vånda får ni åter det tvivelaktiga nöjet att läsa mina inlägg och den här gången är det ett känsligt (problem?) jag tänker ta upp.

Varför "importerar" så många vettiga karlar tjejer?

Jag har ett flertal vänner som gjort detta och då rör det sig inte om perversa typer med dragning åt allt för unga töser utan om trevliga män utan några problem.

Eftersom ett par av dem tillhör mina närmaste vänner så har jag fått en personlig insikt i detta fenomen.

Vi talar alltså om män som gång efter annan har försökt (liksom undertecknad) att ha en relation med svenska kvinnor men (återigen liksom undertecknad) misslyckats av olika skäl.

Eftersom dessa killar i likhet med flesta inte vill leva själva har dom sökt sig utomlands via kontaktannonser på nätet, träffat en tjej där och sedan efter diverse byråkrati hämtat hem sin "import".

Jag medger att många män missbrukar det här och har även personligen stött på detta.

Hörde en ytlig bekantskap uttala sig ungefär så här: "Det är fantastiskt, hon börjar varken äta eller går inte ens ut genom dörren utan att fråga".

Jaha tänkte jag, vill jag ha det så går jag till en kennel och köper mig en hund!

Men de andra då?

Dom duktiga och skötsamma?

Varför handlar dom så här?

Vet av erfarenhet att det finns många lediga inhemska damer i passande ålder på nätet men det tycks inte fungera så bra.

Min "hädiska" tanke är att det inte bara har med männen ifråga att göra utan även de svenska kvinnorna kanske bör ta sig en tankeställare.

Måste man se ut som Brad Pitt, vara 25 år gammal med en lång livserfarenhet och tjock plånbok?

Jag har ännu inte kommit fram till något svar på frågan men anser att den bör ställas även om jag risker en storm av protester.

Jag har tagit upp det med ett fåtal damer, som nästan samstämmigt svarat så här: "Vad har det med mig att göra? "Såna där perversa gubbar existerar ju tyvärr":

Men jag känner två och dom är nära vänner sen åratal och dem är det inget fel på så den förklaringen håller ju inte alltid.

Så vad är "felet"?

Hade jag varit svensk kvinna hade jag inte så lättvindigt generaliserat så här.

Jag tror inte att det finns något enkelt svar på den här frågan men jag tycker också att den bör ställas.

Allas eder

Billy by night

(På väg till Thailand?)